måndag

i disagreed

här trodde jag att post-emmaboda skulle bli en nystart. en djupdykning in i min ickeakademiska, oändliga framtid. eller nej egentligen inte. men ändå.
det enda jag har gjort i mitt huvud sen söndag morgon är att gräva igenom hela mitt liv sen 1 januari 2005. allt jag gjort sagt babblat vart rädd för. det enda jag ser i mitt rum är spillror av allt det. det enda jag egentligen hör i musik är allt det. alkoholen blir som ett slags förstoringsglas istället för en buffert, en kudde att tysta gråten med. det fungerar inte längre.
jag träffade hugi idag. vi fikade länge och pratade om allt mellan porr och musik och hallucinogener och hans fantastiskt lyckade relation till sin flickvän. jag känner fan inga skuldkänslor inför den killen. han är lika dryg som jag önskar att jag vågade vara gentemot folk.
jag borde ringa gustav.
någon sa rätt o slätt nån gång under emmaboda att jag vänder kappan efter vinden. de har rätt. eller egentligen inte. eller kanske. jag tror egentligen inte att jag stör mig på det om det är sant. hade personen sagt det ett halvår sen hade jag nog känt mig kränkt och sårad.
jag vänder nog kappan efter vinden. egentligen.
det är roligt att den enda riktigt högt värderade grejen från emmaboda är en person. som jag kanske inte ens sa mer än 20 ord i taget till. lite sån person där det aldrig behövdes. lite sån person jag gillade att stirra på. helst i nyktert tillstånd. helst när denna log. eller sov. eller var koncentrerad. eller tittade på mig. lugn och fin. jag ville hela tiden sitta med denne. vara tyst.

jag ser fram emot mitt golv och min nattebok.




tja, man är ju gay när man är full.

torsdag

kafka eller kaffekaka

jag ska spela in en liten kortfilm. det tror jag kommer bli lite kul.
sen säljer jag den för flera miljarder pengar.