måndag

Fars lägenhet är för stor. Jag saknar min trånga, överfyllda etta med högt tak och spindelnät och krautväggar.

Svider fortfarande i halsen av dagens dödsvrål.

Jag är drömskt betagen igen. I sämst tänkbara person. Jag tillåter dagdrömmande iochmed att drömmandet vanligtvis leder till alldeles för höga förväntningar som senare krossas och förenklar rebound-processen.

Ser fram emot hösten tror jag. Sökte jobb idag som inläsare för engelska ljudböcker. Håller tummarna. Bryter tummarna.

tisdag


Jag tror att jag precis haft mitt livs sämsta två veckorsperiod.
Jag har:
- tagit sönder min mp3spelare
- spelat inför en dålig publik
- dödat ryggen x4
- vridit ankeln
- fallit nerför en stentrappa
- sovit sammanlagt 30 timmar
- fått ett nejtackmenjokanske från östra grevie
- haft en seg misslyckad fest
- betett mig som en fullständig idiot inför de jag gillar mest
- bränt tummen
- blivit matförgiftad
- haft dåligt sex
- sett personen jag är kär i, bli kär i en annan.
- fått veta av ett tidigare, aningen makabert ligg, att min kropp var en besvikelse.
- inte skrivit polstat+kultstud-tentorna.
- blivit bestulen
- blivit muckad med av en idiot till hyresvärd
- varit hemlös sen söndag kl 18
- blivit bortglömd av Torsten

Känns som att jag ömkar mig. Och ja. Det gör jag väl. Jag är duktig på det. Vissa har gjort karriär på det. Osv. Och det känns bra att sitta här och ömka sig på ett litet bart hotellrum i skärholmen på en aprikosfärgad säng med datorns värme och grannarnas mindre subtila stön som sällskap.
Har kommit fram till ett antal pretentiösa sanningar.
Mina systrar är feluppfostrade och har extrempotential som blivit kvävd. Min styvmor är den där viljelösa servila kvinnan mamma alltid sa att hon var, och det gör mig ledsen hellre än arg. Min far menar alltid väl, oavsett situation. Hägersten är som en liten pittoresk stad fast mkt bättre. Problemet med att jag aldrig kan bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv är att jag aldrig nördar mig in på något. Jag ogillar tvåsamheters effekt på icketvåsamheter. Främst i festivalsammanhang.

Orkar inte med den här smått sketna tillvaron längre. Jag drar iväg imorgon för att gulla och skriva färdigt tentorna, och därmed även peka ett litet fuck you till alla och till mig själv.

Ses om några dagar.