Har drömt cpstört den senaste tiden. En resume:

Dröm 1:
(Jag bör nämna att när jag skriver "jag" nu så menar jag egentligen inte att det var jag som upplevde det. Det var jag, alltså min kropp, men mitt riktiga jag tittade bara på. Som att jag kollade på film. Det är relevant att komma ihåg.)
Alright. Jag drömde att jag var ihop med en kille som jag känner till men som jag inte känner. Vi tillbringade ett tiotal dygn på hans soffa i hans sunkiga funkislägenhet. Möblerna var gamla, slitna, bruna. Vi låg bara där hela tiden, klädda i trasiga gråa underkläder. Hade sex, sov och låg ihopvirade. I bakgrunden gick Simpor och Grodfötter tyst på tv. I stereon spelades William Shatners "Lucy in the sky with diamonds" dovt på repeat. Ibland drack vi kaffe blandat med rödvin ur skitiga porslinsskålar. Vi fick ont i magen av att dricka det på tom mage men smärtan gick bort när vi gned våra varma, torra magar mot varann. Vi grät rätt ofta. Inte typ bryta-ihop-gråta, utan vi fällde bara tårar. Sen tittade vi på varann i tystnad. Han var inte särskilt social. Vi var båda tysta hela tiden. Men han var inte osäker. Ibland verkade det som att han försvann någonstans i sitt huvud. Då satt jag och pillade bort läderstrimlor från sidan av soffan.

Dröm 2:
Den här drömmen hade jag under en eftermiddagstupplur.
Martin H hade långt svart hår. Han stod på min gamla skolgård från Tanto. Han pillade hela tiden fram slingor ur sitt hår som han sedan tuggade på entusiastiskt. Ögonen var likgiltiga. Sen börjar han dansa. Erik kommer också fram. De dansar och sjunger Make Em Laugh från Singing in the Rain. Bakgrunden ändrades. Vi var på godset från The Shining. När de dansat klart så sätter de sig i skafferiet med Jack Nicholson som hade grått hår och vitt ögongegg. De diskuterar rymdtoaletter. Jack Nicholson tyckte att det verkar konstigt att bajsa i mikrogravitation.

Jag har haft fler udda drömmar men jag orkar inte skriva mer. Grammatiken och kollen på presens och imperfekt börja försvinna.  NATTI.

Allt jag vill ha i denna värld:

- en trevlig människa att ha filmkväll med utan större krångel eller besvär.
- ett pyssligt jobb som ger mig så pass mycket pengar att jag kan leva utan penningångest och göra nästnämnda sak.
- resor till fina platser minst fyra gånger om året.
- tillgång till en stor tv att se film på.

Resten kvittar. Karriär, förmögenhet, barn, kärlek, whatevs. Jag bryr mig inte.

SRSLY. Det här är en GAMMAL BLOGG. Bläddrade just bland kommentarerna. Minns 2007. Jävla skitår. Året jag inte gjorde något bra. Förutom att skriva här. Det var nog rätt bra. Då minns jag hur det var iallafall. Tom. när jag är 80. Idiotkillarna jag fick för mig att jag älskade. Gymnasiehatet och den förjäkliga studentdagen. De kassa ungdomsjobben. Hur jag drunknade i min egna dumma ungdomlighet. Graviditeten. All alkohol för att bedöva. Slippa gråta mig till sömns över mitt dumma, sårade jävla ego. Jesus Christ. Klämde in alla tonåren in i ett enda steroidpumpat år.

Jag är fan the JOLLY FAT SANTA nuförtiden. Om man jämför. Jag är måttligt glad, stabil. Inte sur och upprörd stup i kvarten. Fortfarande rätt osäker, men jag är fan 21. Det är ju ok.

Jolly sumbitch:

Det här var nyår. Alltså förra veckan. Vettefan varför jag ser ut att vara fem på bilden. Champagnen känns lagom udda.
Jag drack drygt två glas skumpa hela natten hursomhelst. Åt en fyrarätters på ett badrumsgolv i Enskede. Sprang, vårskrek, rullade i snön och kramade mina allra närmsta vänner vid tolvslaget. Sen satt jag och mös med fler fina i en fin lägenhet i Bredäng medan de sjöng stämsång och diskuterade konceptet Bögen i Buren. Somnade nykter, lycklig och fin i håret vid fem bredvid Erik, min bästaste kompis i hela världen.

Här kommer ett klipp från kvällen också:

låt: O Katrina- Black Lips