Blev nyss uppringd om en intervju på TT Spektras TV-redaktion. NICE KITTENS.
Jag mår ungefär så här:



Det här året alltså. Plåta katalogbilder för Ordfront om två veckor och ev. sommarjobb på ett ascoolt ställe. Kompenserar nästan för min fatalt hemska otur i pluggväg och den hemska norrländska vintern.

Saker jag sällan säger högt till folk:

Jag gillar inte spädbarn. Allvarligt talat. Mest ovärda levande organismerna ever. Efter kaniner. Och insekter. Det gör ont att klämma ut dem och sen är de passiva, stirriga bajs/kräks/saltvatten-maskiner i ett helt år. Jag älskar dock barn mellan 1-4 års ålder. Ungar mellan 10-12 är rätt storslagna de också. Om jag någonsin skaffar barn ska jag bara vara föräldraledig under de åldrarna.

Rumpor är kul. Jag har aldrig någonsin förstått det sexuella med bakdelar. Jag skickades en nakenbild på en rumpa häromdagen. Syftet var väl att göra mig kåt. Rumpan tillhörde en muskulös, annars fysiskt attraktiv människa. Bilden titulerades "Oh dear, it's my rear".
Kunde inte sluta skratta. Kunde inte onanera på vecka för att jag fick bilden i huvudet varje gång.
Förstår mig helt enkelt inte på rumpor.

Jag hatar när folk får jobb/lägenheter/gratisprylar via sina inflytelserika föräldrar. Jag intalar mig själv att man inte kan kontrollera sånt och att livet är hårt nog, men som dotter till en kommunalanställd och en förtidspensionär så blir jag fan lite irriterad när en bekant lyckas få jobb som AD/fotopraktik i USA/etc. Inte för att de har mad skills, utan för att pappa ringde sin kompis.

Nu vet internet allt det här. Nu slipper jag kanske exploderande mundiarré framkallad av total frustration nästa gång jag umgås med mina välmenande klasskamrater.

Börjar få in en dålig rutin. NyQuil om nätterna, Coff Recip om dagarna. Junkie.

Skriver snusk och smider kittliga planer.

Lägenheten luktar bokstavligen fitta i flera timmar varje gång jag värmer upp fiskbullar i hummersås. Tänkte bara säga det.

Ett av mina tidigaste minnen är från någon gång under 1993-94. Jag minns hur jag tog fram min hårrosett för att pappa skulle ha den som fluga. Mannen har alltid fluga när han gifter sig tänkte jag. En av byggstenarna i ett bröllop. Fluga, brudslöja, blommor, tårta, präst.
Mamma och pappa hade precis bråkat. Sen blivit glada igen. De skulle gifta sig. Vi skulle bli en familj. Jag grinade. Pappa hade rivmärken på kinden. Sen kollade vi Hook tills jag somnade mellan dem på soffan.
Någon månad senare frågade jag hur det gick med bröllopsplanerna. Pappa bodde fortfarande inte med oss. Mamma viftade bort frågan med att säga att pappa älskade mig. Jag minns att jag tänkte "Typiskt.".
Roligt hur många gånger jag haft den reaktionen på mamma sedan dess. Bokstavligen tusentals gånger.

Önskar att jag hade bättre föräldrar. Dåligt att önska sig något man inte alls kan kontrollera. Något som format en så otroligt mycket. Men jag bryr mig inte. Jag slutade se upp till pappa när jag var åtta. Tolv med mamma. Vad är det för jävla föräldraskap?
Idag prioriterar mamma sin pojkvän och en inneboende över sin dotter. Far har nya döttrar. Döttrar vars skolavslutningar han går på. Han kör dem till simhallen.
Jag är besviken. Och jag tycker att det borde vara ok att vara det.