DÖ JÄVLA BETAGENHET DÖ.

DÖ JÄVLA B-RAPPORT DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. VARFÖR MÅSTE ÄMNET VARA SÅ SATANS OINTRESSANT?
HÄR KOMMER MINA ONYANSERADE MIDNATTSTANKAR OM MIN TID I SUNDSVALL OCH DEN HÄR IDIOTISKA JÄVLA B-RAPPORTEN:

LOKALPRESS, NI ÄR SÅ JÄKLA TRÅKIGA. ALLA LÄSER ÄNDÅ BARA DN/SVD/KVÄLLSPRESS OCH FÅR RIKTIGA NYHETER OM RELEVANTA SAKER. INGEN BRYR SIG OM BORTSPRUNGNA KATTER. INGEN BRYR SIG OM BYGDENS ÄLDSTA ARLABONDE. INGEN BRYR SIG OM ERA LANTLIGA BULLSHITNYHETER. SLUTA HA ETT SÅNA DUMMA KOMPLEX FÖR ATT NI ÄR SMÅ. SLUTA TVÅNGSMATA MIG MED ER DUMMA JÄVLA HELYLLEPROPAGANDA. SLUTA HATA MIG FÖR ATT JAG GILLAR TUNNELBANA/KULTUR/BRA MATAFFÄRER OCH HATAR TRÄRUCKEL UTE PÅ VISCHAN OCH DUMMA DIALEKTER. SNART SKA JAG JOBBA PÅ SVERIGES STÖRSTA NYHETSBYRÅ SOM LIGGER MITT I SVERIGES BÄSTA STAD OCH NI KOMMER FORTSÄTTA SKRIVA OM ER DUMMA, BANALA JÄVLA SKIT. STOCKHOLM/FJOLLTRÄSK ÄR BÄST. INGEN PROTÄST. HEJ DÅ!

Skriver så mycket bajs. Kompletterar med en rejäl dos gullig.

 

Tänker på det där med associationer.
Saker jag älskade hos personer hatar jag nu. Äcklas av. Deras jobbiga humor. Deras mörka röster. Deras fula, fjuniga hårstrån. Blir skadeglad när de råkar illa ut.
Börjar lära mig älska nya personer. Njuter av allt fint de har. Torr humor, vasst intellekt, medkänsla, fint fjunigt, blont hår i pannan. Smärtsam tanke att jag skulle börja hata dem. Hata allt de gör. Hata deras fjuniga hår också. Gotta mig i deras missöden.

Ny grej det här. Försöker att inte hata folk. Försöka minnas att det fanns nåt att älska. Att fina minnen går att bevara. Göra om till medkänsla. Sympati. Tom. vänskap. Nostalgisk, ytlig vänskap. Sen stör jag mig på dem igen. De är människor. Människor är osäkra. Yttrar det med drygt beteende. Fan.

Men de jag börjat älska. Det är så underligt. Det pirrar i magen när de verkar tycka att mina hårda, vassa, slyniga ord är roliga. När de skrattar åt det som de flesta tycker låter jobbigt. Skrattet i ögonen är fint. De små vecken. När de pratar med mig som om jag vore en smartare människa. Och jag tänker på vilken tur jag har som får prata med någon så intellektuell och vettig. Fiffiga formuleringar flyter fram som vatten. Kittlar i hjärnan. Kittlar i benen. Fjunet i pannan viftar lätt i blåsten. Det föreställer jag mig själv att de gör hela tiden.