BAMBAMBAMDU BADAMPUDUBAMBAM BAMDUBADAM

Martin i Vatikanen/lustiga grabbar i Vatikanen/en av tusen piazzor/med pasta och vin

2011-10-06T23:34:00.002+02:00

2011-06-13T18:08:00.000+02:00

Skrev en rapport om bloggfenomenet nyligen. Tråkigt och gammalt. Men känner dock även att jag borde ägna mig mer tid åt detta medium som blommat ur sådan tråkig internetasfalt. Har alltid med viss ful ton konstaterat att jag bloggar för den anonyma exhibitionismens skull. Men det stämmer ju inte. Och nu när jag är vuxen är det lamare än någonsin.

Känner nu att jag verkligen bör veta vem som läser detta regelbundet. Finns det någon? Eller ska jag begrava denna blogg ömsint i den nostalgipöl(numera bassäng) som jag har samlat på min hårddisk?

2011-05-21T19:29:00.001+02:00

DÖ JÄVLA BETAGENHET DÖ.

2011-05-16T00:41:00.000+02:00

DÖ JÄVLA B-RAPPORT DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. VARFÖR MÅSTE ÄMNET VARA SÅ SATANS OINTRESSANT?
HÄR KOMMER MINA ONYANSERADE MIDNATTSTANKAR OM MIN TID I SUNDSVALL OCH DEN HÄR IDIOTISKA JÄVLA B-RAPPORTEN:

LOKALPRESS, NI ÄR SÅ JÄKLA TRÅKIGA. ALLA LÄSER ÄNDÅ BARA DN/SVD/KVÄLLSPRESS OCH FÅR RIKTIGA NYHETER OM RELEVANTA SAKER. INGEN BRYR SIG OM BORTSPRUNGNA KATTER. INGEN BRYR SIG OM BYGDENS ÄLDSTA ARLABONDE. INGEN BRYR SIG OM ERA LANTLIGA BULLSHITNYHETER. SLUTA HA ETT SÅNA DUMMA KOMPLEX FÖR ATT NI ÄR SMÅ. SLUTA TVÅNGSMATA MIG MED ER DUMMA JÄVLA HELYLLEPROPAGANDA. SLUTA HATA MIG FÖR ATT JAG GILLAR TUNNELBANA/KULTUR/BRA MATAFFÄRER OCH HATAR TRÄRUCKEL UTE PÅ VISCHAN OCH DUMMA DIALEKTER. SNART SKA JAG JOBBA PÅ SVERIGES STÖRSTA NYHETSBYRÅ SOM LIGGER MITT I SVERIGES BÄSTA STAD OCH NI KOMMER FORTSÄTTA SKRIVA OM ER DUMMA, BANALA JÄVLA SKIT. STOCKHOLM/FJOLLTRÄSK ÄR BÄST. INGEN PROTÄST. HEJ DÅ!

2011-05-04T02:24:00.000+02:00

Skriver så mycket bajs. Kompletterar med en rejäl dos gullig.

2011-05-04T02:20:00.000+02:00

Tänker på det där med associationer.
Saker jag älskade hos personer hatar jag nu. Äcklas av. Deras jobbiga humor. Deras mörka röster. Deras fula, fjuniga hårstrån. Blir skadeglad när de råkar illa ut.
Börjar lära mig älska nya personer. Njuter av allt fint de har. Torr humor, vasst intellekt, medkänsla, fint fjunigt, blont hår i pannan. Smärtsam tanke att jag skulle börja hata dem. Hata allt de gör. Hata deras fjuniga hår också. Gotta mig i deras missöden.

Ny grej det här. Försöker att inte hata folk. Försöka minnas att det fanns nåt att älska. Att fina minnen går att bevara. Göra om till medkänsla. Sympati. Tom. vänskap. Nostalgisk, ytlig vänskap. Sen stör jag mig på dem igen. De är människor. Människor är osäkra. Yttrar det med drygt beteende. Fan.

Men de jag börjat älska. Det är så underligt. Det pirrar i magen när de verkar tycka att mina hårda, vassa, slyniga ord är roliga. När de skrattar åt det som de flesta tycker låter jobbigt. Skrattet i ögonen är fint. De små vecken. När de pratar med mig som om jag vore en smartare människa. Och jag tänker på vilken tur jag har som får prata med någon så intellektuell och vettig. Fiffiga formuleringar flyter fram som vatten. Kittlar i hjärnan. Kittlar i benen. Fjunet i pannan viftar lätt i blåsten. Det föreställer jag mig själv att de gör hela tiden.

2011-04-25T04:38:00.001+02:00

När jag var sjutton.

Lyssnade jag på: Regina Spektor, Woods, Songs: Ohia, Raein, Cat Power, La Quiete, Interpol, SMK, Rufus Wainright, Sufjan Stevens och Ani Difranco
Mitt favoritradioprogram var: Morgonpasset i P3. Det är det fortfarande iofs.
Jag gick upp varje morgon klockan: När mamma vrålade.
Och klädde mig i: Adidasluvtröja, svarta jeans med hål i skrevet och någon ful mössa.
Till frukost åt jag: Ett glas bravo.
Till skolan åkte jag: Cykel, eller 53an till slussen.
Mina favoritämnen var: Nutida konst, klassisk sång, naturvetenskap och engelska.
Mina värsta ämnen var: Religion och arbetsmiljölära.
Mina bästisar hette: Min all time-bästis heter Erik Hansson.
Jag var kär i: Kalle(som jag var ihop med), sångaren i ett band jag gillade och han snubben i New York Waiting.
Efter skolan: Repade jag/fikade med Frida/lagade tråkig mat med Kalle/satt hemma och kollade på TV/surfade porr och musik och Helgon/spelade in blandband/smög in på Debaser med Agnes/rymde till Eriks lägenhet och tittade på Tornado.
Vi åt: Havrebollar, Sandy's-lattes, makaroner med smör, mammas hippie chow i en skål, undangömt godis på rummet, päroncider & chilinötter, chips & jordgubbssaft.
Och lyssnade på: Vår egen musik, Sandy's-muzak, postrock, John Cage, gullig indiepop, riot girl och experimentell skit.
Mina favoritTV-program var: Heroes, Gilmore Girls, Scrubs, My so called life, Daria
Mina favoritfilmer var: New York Waiting, Drop Dead Gorgeous, Garden State, Cecil B Demented, Lost in Translation
Jag längtade efter: Att vara tuffare, bli lång/smal/blond, bli av med min mamma, passa in hos hippa människor, vara bra på något, vara omtyckt, förstå mig på sex, kunna behålla kompisar. Klassiskt.
Mest av allt mådde jag: Skit. Jag älskade dock mitt band. Förmodligen det enda som gjorde mig riktigt glad. Klassiskt, som sagt.

För mycket läppstift, urkelbrillor utan glas och illapassande adidaströja. Smärtsamt. Jag kompenserar med en jäkligt het bild på en nyvaken Erik från Emmaboda 2006. Jag var sjutton då, så det är legitimt.

2011-04-16T03:54:00.000+02:00

Underligt hur jag alltid mår som sämst på våren. Trånar som mest efter bättre tider.

2011-04-10T09:24:00.001+02:00

Läste precis färdigt "The Host" av Stephenie Meyer. Hade cplåga förväntningar, med tanke på Twilightböckerna, som jag också läst. Men ack. Boken är ett mästerverk. Episk scifi. Har nu varit uppe i 27 timmar. Dags att sova en stund. Idag ska jag tvätta mina lakan med fintvättmedel, tvätta mitt hår med finschampo, sy om ett par klänningar och löpa ett par km i solskenet för första gången i år. Jag ser så jävla mycket fram emot det. Jag är så fantastiskt lam.

2011-04-08T10:57:00.002+02:00

Melody Lovelin lyssnar bara på Most Serene Republic och tänker på våren 2009.

2011-04-01T02:25:00.000+02:00

På tal om mindre jobbiga saker. Här kommer en jävla massa irrelevanta klipp som jag spelat in. Egentligen bara kul för insatta. Går över från deppig till tråkig. It's an improvement.

1. Brakfyllan från helvetet med Hannes och Hugi, de mest lingvistiskt krångliga människorna jag träffat på länge. Augusti 2010.

2. Farvälkväll med Mattias som skulle iväg till filminspelning i Mumbai(skryt). Katten Frank ställer till med våld. Kattmannen är Olof.

3. 90's kväll på Hellströms. Denise crankar Nsync glowstick style och Daniel Drott är världens bästa enmannapojkband. Personen som sjunger med i början är inte jag. Ehem.

2011-04-01T01:26:00.001+02:00

Tvingar mig själv att vara positiv. Det är väl hälsosamt?

2011-04-01T01:23:00.000+02:00

Vill:

- Ligga med någon som gillar't
- Sova i en säng där jag känner mig önskad
- Undervisas av en lärare som gillar mig
- Laga mat åt någon som tycker att det är gott
- Plåta fint
- Ha ett sommarjobb

Inte skitmycket att be om. Eller?

2011-03-05T00:51:00.000+01:00

Fyllde 22 år idag. Fan vad lite jag bryr mig.

2011-03-03T00:57:00.001+01:00

Saker jag gör om dagarna som är lite mer kreddigt.

Hängde lite på KRIS ett par dagar och lärde känna ett par riktigt fina människor.

Redigerade allt med denna skit på repeat.

2011-03-03T00:42:00.000+01:00

Ifall någon undrade vad jag pysslade med om dagarna.

Alltså lite halvkass tidningsredigering för skolövningar. Tattiga friläggningar, spexiga övertoningar and all.

2011-02-24T12:47:00.000+01:00

Blev nyss uppringd om en intervju på TT Spektras TV-redaktion. NICE KITTENS.
Jag mår ungefär så här:

Det här året alltså. Plåta katalogbilder för Ordfront om två veckor och ev. sommarjobb på ett ascoolt ställe. Kompenserar nästan för min fatalt hemska otur i pluggväg och den hemska norrländska vintern.

2011-02-18T04:07:00.000+01:00

Saker jag sällan säger högt till folk:

Jag gillar inte spädbarn. Allvarligt talat. Mest ovärda levande organismerna ever. Efter kaniner. Och insekter. Det gör ont att klämma ut dem och sen är de passiva, stirriga bajs/kräks/saltvatten-maskiner i ett helt år. Jag älskar dock barn mellan 1-4 års ålder. Ungar mellan 10-12 är rätt storslagna de också. Om jag någonsin skaffar barn ska jag bara vara föräldraledig under de åldrarna.

Rumpor är kul. Jag har aldrig någonsin förstått det sexuella med bakdelar. Jag skickades en nakenbild på en rumpa häromdagen. Syftet var väl att göra mig kåt. Rumpan tillhörde en muskulös, annars fysiskt attraktiv människa. Bilden titulerades "Oh dear, it's my rear".
Kunde inte sluta skratta. Kunde inte onanera på vecka för att jag fick bilden i huvudet varje gång.
Förstår mig helt enkelt inte på rumpor.

Jag hatar när folk får jobb/lägenheter/gratisprylar via sina inflytelserika föräldrar. Jag intalar mig själv att man inte kan kontrollera sånt och att livet är hårt nog, men som dotter till en kommunalanställd och en förtidspensionär så blir jag fan lite irriterad när en bekant lyckas få jobb som AD/fotopraktik i USA/etc. Inte för att de har mad skills, utan för att pappa ringde sin kompis.

Nu vet internet allt det här. Nu slipper jag kanske exploderande mundiarré framkallad av total frustration nästa gång jag umgås med mina välmenande klasskamrater.

2011-02-13T02:06:00.000+01:00

Börjar få in en dålig rutin. NyQuil om nätterna, Coff Recip om dagarna. Junkie.

2011-02-13T00:57:00.002+01:00

Skriver snusk och smider kittliga planer.

2011-02-07T20:45:00.000+01:00

Lägenheten luktar bokstavligen fitta i flera timmar varje gång jag värmer upp fiskbullar i hummersås. Tänkte bara säga det.

2011-02-05T00:06:00.004+01:00

Ett av mina tidigaste minnen är från någon gång under 1993-94. Jag minns hur jag tog fram min hårrosett för att pappa skulle ha den som fluga. Mannen har alltid fluga när han gifter sig tänkte jag. En av byggstenarna i ett bröllop. Fluga, brudslöja, blommor, tårta, präst.
Mamma och pappa hade precis bråkat. Sen blivit glada igen. De skulle gifta sig. Vi skulle bli en familj. Jag grinade. Pappa hade rivmärken på kinden. Sen kollade vi Hook tills jag somnade mellan dem på soffan.
Någon månad senare frågade jag hur det gick med bröllopsplanerna. Pappa bodde fortfarande inte med oss. Mamma viftade bort frågan med att säga att pappa älskade mig. Jag minns att jag tänkte "Typiskt.".
Roligt hur många gånger jag haft den reaktionen på mamma sedan dess. Bokstavligen tusentals gånger.

Önskar att jag hade bättre föräldrar. Dåligt att önska sig något man inte alls kan kontrollera. Något som format en så otroligt mycket. Men jag bryr mig inte. Jag slutade se upp till pappa när jag var åtta. Tolv med mamma. Vad är det för jävla föräldraskap?
Idag prioriterar mamma sin pojkvän och en inneboende över sin dotter. Far har nya döttrar. Döttrar vars skolavslutningar han går på. Han kör dem till simhallen.
Jag är besviken. Och jag tycker att det borde vara ok att vara det.

2011-01-22T01:39:00.000+01:00

Har drömt cpstört den senaste tiden. En resume:

Dröm 1:
(Jag bör nämna att när jag skriver "jag" nu så menar jag egentligen inte att det var jag som upplevde det. Det var jag, alltså min kropp, men mitt riktiga jag tittade bara på. Som att jag kollade på film. Det är relevant att komma ihåg.)
Alright. Jag drömde att jag var ihop med en kille som jag känner till men som jag inte känner. Vi tillbringade ett tiotal dygn på hans soffa i hans sunkiga funkislägenhet. Möblerna var gamla, slitna, bruna. Vi låg bara där hela tiden, klädda i trasiga gråa underkläder. Hade sex, sov och låg ihopvirade. I bakgrunden gick Simpor och Grodfötter tyst på tv. I stereon spelades William Shatners "Lucy in the sky with diamonds" dovt på repeat. Ibland drack vi kaffe blandat med rödvin ur skitiga porslinsskålar. Vi fick ont i magen av att dricka det på tom mage men smärtan gick bort när vi gned våra varma, torra magar mot varann. Vi grät rätt ofta. Inte typ bryta-ihop-gråta, utan vi fällde bara tårar. Sen tittade vi på varann i tystnad. Han var inte särskilt social. Vi var båda tysta hela tiden. Men han var inte osäker. Ibland verkade det som att han försvann någonstans i sitt huvud. Då satt jag och pillade bort läderstrimlor från sidan av soffan.

Dröm 2:
Den här drömmen hade jag under en eftermiddagstupplur.
Martin H hade långt svart hår. Han stod på min gamla skolgård från Tanto. Han pillade hela tiden fram slingor ur sitt hår som han sedan tuggade på entusiastiskt. Ögonen var likgiltiga. Sen börjar han dansa. Erik kommer också fram. De dansar och sjunger Make Em Laugh från Singing in the Rain. Bakgrunden ändrades. Vi var på godset från The Shining. När de dansat klart så sätter de sig i skafferiet med Jack Nicholson som hade grått hår och vitt ögongegg. De diskuterar rymdtoaletter. Jack Nicholson tyckte att det verkar konstigt att bajsa i mikrogravitation.

Jag har haft fler udda drömmar men jag orkar inte skriva mer. Grammatiken och kollen på presens och imperfekt börja försvinna. NATTI.

2011-01-18T16:50:00.000+01:00

Allt jag vill ha i denna värld:

- en trevlig människa att ha filmkväll med utan större krångel eller besvär.
- ett pyssligt jobb som ger mig så pass mycket pengar att jag kan leva utan penningångest och göra nästnämnda sak.
- resor till fina platser minst fyra gånger om året.
- tillgång till en stor tv att se film på.

Resten kvittar. Karriär, förmögenhet, barn, kärlek, whatevs. Jag bryr mig inte.

2011-01-06T02:59:00.005+01:00

SRSLY. Det här är en GAMMAL BLOGG. Bläddrade just bland kommentarerna. Minns 2007. Jävla skitår. Året jag inte gjorde något bra. Förutom att skriva här. Det var nog rätt bra. Då minns jag hur det var iallafall. Tom. när jag är 80. Idiotkillarna jag fick för mig att jag älskade. Gymnasiehatet och den förjäkliga studentdagen. De kassa ungdomsjobben. Hur jag drunknade i min egna dumma ungdomlighet. Graviditeten. All alkohol för att bedöva. Slippa gråta mig till sömns över mitt dumma, sårade jävla ego. Jesus Christ. Klämde in alla tonåren in i ett enda steroidpumpat år.

Jag är fan the JOLLY FAT SANTA nuförtiden. Om man jämför. Jag är måttligt glad, stabil. Inte sur och upprörd stup i kvarten. Fortfarande rätt osäker, men jag är fan 21. Det är ju ok.

Jolly sumbitch:

Det här var nyår. Alltså förra veckan. Vettefan varför jag ser ut att vara fem på bilden. Champagnen känns lagom udda.
Jag drack drygt två glas skumpa hela natten hursomhelst. Åt en fyrarätters på ett badrumsgolv i Enskede. Sprang, vårskrek, rullade i snön och kramade mina allra närmsta vänner vid tolvslaget. Sen satt jag och mös med fler fina i en fin lägenhet i Bredäng medan de sjöng stämsång och diskuterade konceptet Bögen i Buren. Somnade nykter, lycklig och fin i håret vid fem bredvid Erik, min bästaste kompis i hela världen.

Här kommer ett klipp från kvällen också:

låt: O Katrina- Black Lips

2010-12-31T00:52:00.001+01:00

Jag har en sån där vanlig skada som folk har. Förnekar all stress, panik och ångest. Ersätter det med slapphet, det-löser-sig-mentalitet och konstant fritid. Tycker att jag är duktig när jag gör något litet som jag borde ha gjort för länge sedan.
Just nu är det egentligen mycket stress och panik, som jag tidigare förträngde med hjälp av julplaner. Jag vågar dock inte sätta igång med allt arbete som jag borde ha satt igång med flera veckor sen. Jag är så innerligt rädd för att känna av min egen inkompetens. Att bara komma på att jag faktiskt inte kan någonting när jag försöker.
Påminns ofta om att jag ska tillbaka till den här stan och jobba. Det är skrämmande. Tror nog aldrig att jag kommer kunna bli en jobb-människa. Prestera regelbundet. Jag är ju mongo.

2010-12-12T04:56:00.001+01:00

Udda grej det där med kärlek och sånt. Känner ytterst sällan ren kärlek. Det mesta känns nedsmutsat av något. Hemsk kemi, psykiska issues och sådant med min mor. Avstånd och övergivenhetsissues med far. Irritation med systrar och kusiner. Kvällar som denna känner jag ovillkorligt stor kärlek för vissa. Martin. Och därigenom hans familj.
Sen tvekar jag. För att jag är en sån smutsig person.
Kräver kärlek som jag bara sölar ner.
Tänker ibland att jag saknar något. Inser sedan att det är en längtan efter sammanhållning. Familj och kärlek. Undrar var den är någonstans. Hoppas sedan att den aldrig kommer.

2010-12-11T02:13:00.001+01:00

När jag är sjuk brukar jag mata in festliga meningar i Google Translate och sedan spela upp det automatiserade uttalet om och om igen medan jag fnissar våldsamt. Tecken på galenskap sa en person. När jag spelade upp ett särskilt roligt utdrag så svara Martin med ett lagom nedlåtande "O-K".
Fuck all y'all.

2010-12-07T04:02:00.001+01:00

Stal dessa av Emelie Björk:

4 TV-PROGRAM JAG SER:

1. The Big Bang Theory

2. Secret Diary of a Call Girl

3. Star Trek

4. Bored to Death

4 SAKER JAG GJORT IDAG:

1. Halkat i snön

2. Ätit äppelkaka

3. Haft en obskyr sexdröm mitt på dagen

4. Pratat länge med Erik på telefon

4 SAKER JAG LÄNGTAR EFTER:

1. Åka hem till Stockholm

2. Sova bredvid Martin

3. Vår

4. Examen

4 SAKER PÅ ÖNSKELISTAN:

1. En ponny

2. Ett rymdskepp

3. En robot

4. En riktigt lång semester tvärs över jordklotet. Med Martin.

2010-11-30T04:32:00.000+01:00

Materialisthoran bistår med önskelista, på begäran.

Muminmuggar
Liten kaffepress/kaffekokare
Vidvinkelobjektiv: Typ denna: http://bit.ly/gPWnOv eller denna: http://bit.ly/gnSVUj eller en ordentligt jävel som denna: http://bit.ly/i2coJc
MAC-läppstift: Ruby Woo
Carl Johan de Geers-biografi
Simon Peggs bok
Patton Oswalts bok
Franny and Zooey- JD Salinger
Scott Pilgrim-DVD:n
En årsprenumeration av Empire Magazine
Moleskinblock A5: tjock, linjerad
Kånken LARGE: lila eller beige
Gilmore Girls-boxen
En wacom-platta

Saker som vore kul att ha men är mer festliga än användbara:

PONY
En lustig hatt. Tänk Lincoln.
En tandemcykel
En kristallkrona
William Shatner

2010-11-28T04:03:00.001+01:00

Hej.
Jag suger.
Ultimata beviset på att jag inte kan vara trogen till någonting. Förutom Martin. Och Facebook. Och ägg.

Äsch. Det var ändå inte så kul att skriva så mycket om sig själv ändå. Jag skriver hellre om nya filmer, lustiga djur och fin mat.

Men jag kan göra en liten uppdatering om mitt liv:

Sundsvall är täckt av snö. Det är cpkallt och jättehalt. Jag vill dö.
Nästa vecka har jag en tenta i Media, kultur och samhälle. Största flumkursen ever.
Imorgon(aka. om tre timmar) ska jag åka till Leksand för att göra en fotostory. Subjektet är hemligt för tillfället.
Just nu går jag även en kvällskurs i dagspressredigering. Det är riktigt kul. Och jag tror att jag är rätt skillad ändå. Lite lustigt att jag älskar det som Martin jobbar med. Jävla inavel.
Jag börjar långsamt få lite karriärpepp också. Funderar på vad jag skulle bli bra på, hellre än det jag skulle tycka är coolt att syssla med. Jag tror att jag skulle bli en storslagen bildredaktör. Det vore också jävligt kul. Vi får se.
Jag fixar även praktik nuomdagarna. Två veckor i mars. Det blir ev. Direktpress innerstadsredaktion eller Ordfront Magasin. Fest.
Allt i mitt liv kretsar kring utbildningen. Det har fan aldrig hänt förut. Inte ens Martin distraherar så mycket. Han agerar mer symbolisk videochatt-kramkompis om kvällarna när jag har pluggpanik och sällskapssjuka.

Just nu. Alltså just i den här exakta stunden, så ser jag verkligen fram emot julen. Egentligen borde jag inte göra det för att jag har en tenta i massmedierätt så fort jag kommer hem till Sunkan, men ack. Tre veckor i Stockholm. Staden som har ramenrestauranger, biografer som visar fler än fem filmer, lägenheten med tv:n man inte behöver kisa för att titta på, och kompisar som inte skrattar åt mig när jag säger "räkor". Och Martin så klart. Vi ska se jättemycket film, äta jättefin mat, skratta åt alla som är jättedumma, och sen ska vi kramas jättelänge. Awe. Some.

2010-11-17T21:55:00.000+01:00

Dag 06

Min dag

En himla perfekt dag att behöva beskriva.

Jag vaknade 05:00. Gullade med en varm, morgonmysig Martin. Kände lite ångest.
Åkte till centralen 06:10. Hoppade på tåget till Sundsvall.
Helvetet börjar.
X2000 är ett ljuvligt svajande tåg. Den har inte samma balansplatta i grunden på varje tågvagn.
Illamåendet började direkt. Vid Gävle fick jag och kroppen nog. Jag spydde i 7.8 mil. Mest galla. Mellan Söderhamn och Sundsvall låg jag utslagen på min plats. Efter en smärtsam promenad hem låg jag även utslagen på min egen soffa i sex timmar. Spydde upp allt vatten jag drack.
Vid 17:00 klev jag upp och lyckades få i mig en kopp ljummet, jättesött te.
Vid 18:15 gick jag på redigeringsföreläsningen. Stressade och skrev ut ett kvällstidningsuppslag. Fick asbra feedback på det. Läraren i fråga sa att vi hade gjort den bästa toppredigeringen i gruppen. Kroppen piggnade plötsligt till.
Sen vandrade jag till Hemköp i snöstorm. Köpte brysselkål, bröd och margarin.
Nu tvättar jag kläder. Jag börjar känna mig illamående igen. Tvångsåt några skivor bröd.

Miserabel men ändå rätt vettig dag.

2010-11-16T18:30:00.002+01:00

Dag 05

Vad är kärlek?

Knepig och jobbig fråga. Lite fånig också. Vem fan vet?
Här kommer tre kärleksrelaterade filmer/serier jag tycker är nedrans genuina.

- Pride and Prejudice (2005)

Den bästa filmatiseringen av den annars rätt uttjatade handlingen. Underbart foto. Genialisk mise en scene. Handlingen är subtilt tolkad. Ruskigt bra rollsättning. Jag tror att jag har sett den cirkus 10 ggr. Jag tröttnar aldrig. Den känns aldrig pinsamt romantisk.

- Gilmore Girls (2000-2007)

Jag bryr mig inte vad någon annan säger. Den här serien är bland det bästa som sänts på TV.
Lorelai och Rory har en sån där moder-dotterkärlek som är smart, vettig och genuin utan att gå in i en grå diskbänksrealism. Disney, Hollywoodglädje och verklighetsförankring i en salig blandning.

- Love Actually (2003)

En av de få romantiska komedier som fungerar utan att vara besvärlig. Anledningen till det är nog episodformatet. Jag älskar episodfilmer. Att den är brittisk skadar inte heller. Truly.

2010-11-15T23:08:00.017+01:00

Dag 04

Det här åt jag idag

Frunch: Havregrynsgröt. En kopp te.

Mellis: Ett red delicious-äpple

Middag: Hemlagad gumbo med cornbread.
Efterrätt: Kanel- och kokosglass.

Måste även nämna att middagen intogs i samband med att jag och Martin kollade på Hellboy 1 och 2.
Epic! Här kommer en bild på den fagra måltiden:

2010-11-14T23:01:00.005+01:00

Dag 03

Mina föräldrar

De möttes 1985, en kall oktobereftermiddag vid Gamla Stan. Mamma var iranier och han var kurd från Irak.
Mina föräldrar förblev ogifta. Jag skulle ha blivit en abort. Men som mamma förklarar så hörde hon en liten röst inombords som sa nej. Det var säkert jag, i embryoform, som psykade.
Far ville inte bli far. Så far åkte till Ryssland, fd. Sovjet, två dagar efter förlossningen, för att besöka sin bror och för att, som han förklarar, smaka på det lokala köket.

Far var, under mina barndomsår, den snälla farbrorn som gav mig det förbjudna lösgodiset och lät mig se skräckisar på helgerna. Inte riktigt någon konkret fadersfigur, men mor var så underbart dominant att det aldrig spelade någon roll.
Far gifte om sig 1999. Med en kvinna han skeppade hit från hemlandet. Han fick två döttrar med henne.
I takt med att jag blev äldre så såg jag det bittra i att han fått nya barn som han faktiskt spenderade tid med. Jag vägrade träffa far på ett antal år. När vi sågs skrek jag och kallade honom hemska saker.
Numera är vi rätt bra vänner. Jag tror att det fungerar för att han blivit konservativ, småtråkig och gammal. Det känns betryggande.

Mor var en episk mor. Så länge barndomen höll iallafall.
Mor drabbades av ett gäng sjukdomar under den senare delen av mina tonår. Det slet på relationen. Jag var tonåring och hatade att jag inte fick vara det utåt pga. hennes sjukdomar.
Sen dess fungerar det någorlunda.
För ca 2 år sen mötte mor en man. En rasistisk, vit, svensk överklassman. Jag är jättenöjd med hennes val så klart.
Men det är väl bättre än sjukdom och bråk. Så det får vara.

Jag kan nog inte säga att jag är skitnöjd med mina föräldrar hela tiden. Jag hade gärna bytt ut dem mot tex. Martins trygga, varma föräldrar. Men det är mest av ytliga skäl.

2010-11-13T20:27:00.007+01:00

Dag 02

Min Första Kärlek

Svår fråga. Jag var en sån där tjej som förstod mig på konceptet kärlek ganska tidigt. Sex också. Tvåsamheten var en stor grej. Den allra första personen jag deklarerade att jag skulle gifta mig med var Alexander, min kompis på dagis. Vi brukade svära högt i trädkojan utanför dagis tillsammans. Och med svära menar jag att vi skrek KISS och BAJS så högt vi kunde och fnissade våldsamt efteråt. Ack. En treårings nöjen.

Men nej. Min första kärlek var nog inte Alexander.
Min första kärlek gav mig bestående men. Han får därmed gå under pseudonymen... Eh... Harry. Det säger vi.
Det var en långrandig smärtsam romans. Jag var 14 och fast övertygad om att jag var helt oälskad. Han var 16, nördful och bra på att manipulera tonåriga tjejer med självförakt. Vi var officiellt ihop i tre veckor. Han fick mig att skaffa helgon. Det tog slut för att han hånglade med tre tjejer på ett lajv.
Året som följde bestod av bråk, slentrianmässigt strulande, och generell misär. Alltså: Efter att hångla upp mig, gick Harry iväg och hånglade med varenda tjej han mötte. Jag väntade tre meter bakom i tårar. Jag var klichéartat övertygad om att jag kunde ändra på honom. Jag var även en idiot. Men jag var ung. Vad gör man?
Hemskt nog började jag tro att otrohet var en helt ok grej. Jag började även lajva, klä mig i Blue Fox/Punkt Shop-utstyrslar och lyssna på Evanescence/Metallica/Just D. Toppenkul.

Den destruktiva relationen led mot sitt slut sommaren 2004, innan gymnasiet. Hans halvamerikanska mormonföräldrar bestämde sig för att skicka deras promiskuösa son till USA för att han skulle tvångsmatas lite amerikansk rättfärdighet(Ironin är stor. Läs vidare.). Dagen innan han drog så hade vi ett bråkigt/kärleksfullt farväl i ett stökigt radhus i Vallentuna. Ehem.

En rolig fotnot till denna berättelse: Jag har fortfarande kontakt med karln. Han har [sedan vårt farväl] lyckats bli av med oskulden, göra tjejen på smällen i samma veva, förskjutas av sin familj, gifta sig, få en son, gå med i amerikanska armén, slakta barn i Irak, skilja sig, drabbas av PTSD, bli semialkis, bli ett amerikanskt pucko, och även göra en ny tjej på smällen.
Jag håller fortfarande även kontakt med några av min sisters in arms. Alltså andra sårade tjejstrul. Vissa av oss refererar till hans hemska livsöde som karma. Men det kanske är för taskigt?

Här kommer en bild på mig från 2003, en vecka efter att jag skaffade Helgon. Man kan nästan se korruptionens frö i min underliga, försökssexiga hållning på Matteusskolans gård.

2010-11-12T23:19:00.007+01:00

Som många andra fräsiga typer så tänkte jag återinsätta mig i bloggen med ett TEMA. Toppenkul.

Dag 01

En Presentation

Jag heter Melody. Jag föddes en lördag på SöS i Stockholm. Det tog tre dagar. Min iranska, ensamstående mor ville dö. Story of my life.

Jag växte upp i ett vegetariskt hushåll. Frukt var godis. Jag och min ensamstående mor flyttade runt mycket. Jag fick gå i privatskola och på kvällskurser. Men barndomen var annars rätt episk. Bad, lek, konstant lärande, filmer i stora lass, språk, resor och mer lek.

Jag växte även upp med den storhetsvansinniga föreställningen om att jag skulle bli en rik och legendarisk hjälte. Den bubblan spräcktes dock under de två åren jag gick i högstadiet på svensk kommunalskola. Prisad vare jantelagen och innerstadsskolorna.

Jag har sysslat med mycket i mitt liv och haft många, rätt orealistiska ambitioner. Nuförtiden läser jag Bildjournalistik. Jag är inte jätteduktig men jag arbetar hårt med den saken.

Jag har en pojkvän också. Martin. Det är nog fjompigt att nämna det i en presentation av mig själv. Men Martin är en gigantiskt del av den coola, något mer verklighetsförankrade person jag är nuförtiden. Han lärde mig att släppa taget om alla mina besvärliga pretentioner. Han är smart, snäll, varm och medveten. Han är helt olik alla andra. Vi har varit ihop lite över två år nu. Hard core.

Jag har en bästis också. Han heter Erik. Snart har vi känt varann i 10 år. Jag blir lite varm i hjärtat av det. Jag kommer skriva mer om honom sen.

Jag är väldigt mån om hur andra ser mig i vanliga fall. Ett irriterande drag vars ursprung jag skyller på patriarkatet, miljöbovarna och Hitler.
Men jag har varit rätt ärlig här. Inga försköningar.

2010-11-05T01:50:00.003+01:00

TWEEEEEEEEEEEET!!

http://twitter.com/#!/MelodyLovelin

2010-10-13T00:19:00.000+02:00

Sundsvall är kul. Allt är bra. Känner mig självklart lite för Stockholm kontra klasskamraterna. Ingen förstår mina judeskämt. Men annars lär jag mig mycket. Skriver artiklar varje dag för att öva. Går en kurs i språkriktighet just nu. Det märks nog att jag lär mig. Förstår verkligen vikten av pronomen.

Snart är det dessutom Halloween och Thxgiving. Jag är pepp.

2010-08-23T01:04:00.002+02:00

Saker jag gillar/peppar just nu:

-Scott Pilgrim, på papper och bioduk
-Black Dynamite, på dvd
-Adam West
-Whiskeyglas
-Splicers
-Ink Spots

Puss!

2010-08-17T13:02:00.000+02:00

Jag tvättar kläder, skriver ett sorgset brev till CSN och bläddrar genom filmhistorieboken.
Ångest och noja genomsyrar peppen. Måste fixa pengar. Måste fixa livet.

Men jösses vad peppad jag är. Det låter dumt. Men jag ska få plugga det jag absolut vill plugga, jag kommer få syssla med det jag drömmer om att få syssla med. Hur många kan säga det?

Jag raderar alla skitbloggar jag ägnat mig åt. Med undantag för denna. Sen ska jag bara skriva i min Sundsvallsblogg.

Amsterdam var trevligt förresten. Vi bråkade väldigt mycket, men det var kul. Vi åt snusk, såg snusk och promenerade en massa. En glad, euforisk kväll i Vondelpark var pricken över i:t.

2010-08-02T13:10:00.000+02:00

Jag ska till Amsterdam iövermorgon. Jag har lyckats dra på mig en förkylning. Misär.
Men min iPhone 4 kommer i posten idag. Jag har inte köpt ny elektronik på tre år. Den materialistiska euforin är ändlös. Jag behöver byxor, kom jag på nu.

Jag lagade Pasta e Ceci häromdagen utifrån ett 70 år gammalt italienskt recept. Det var svårt att översätta men herre jösses vad gott. Det fancy namnet betyder egentligen bara kikärtssoppa med pasta. Men med vördnadsfullt kokt kikärtsbuljong som sedan får koka med kikärtor, tomater, en kvist rosmarin, färska lagerblad och en bit parmesanskalk, alltså änden på parmesanosten som inte går att äta. Efter att allt kokat glatt så tar man ut kvistarna, bladen och skalken och mixar allt till en slät soppa. Sen dumpar man i nykokt pasta och mer kokta kikärtor och serverar det med olivolja och riven grana padano. Det blev sjukt gott, sjukt billigt(jag spenderade max 20:-) och det blev grund för middag i fyra dagar. Topp!

2010-07-15T13:51:00.003+02:00

Jag kom in på Mittuniversitetet yo! Fotojournalistik, Sundsvall och allt sånt. YAY.

2010-06-17T18:08:00.000+02:00

Jag tänker på augusti 2008, andra all-nighter:n jag spenderade med Martin, när vi kollade på Gaslight på datorn vid den obelysta gräsplätten bredvid Stadshuset. Det var ruskigt kallt och vi satt riktigt nära varann. Filmens handling förlorade till kylan och vi drog oss därifrån innan filmen var slut. Jag minns inte allt därefter, det var mycket promenerande/pratande. Men det slutade med att vi köpte falafel på Orontes kl 4 på morgonen, satt i Observatorielunden, lyssnade på musik och Patton Oswalt medan solen steg upp.

Det går liksom inte att förklara hur unik vår relation och vårt umgänge är ibland, tom. när allt är skit.

2010-06-07T20:57:00.000+02:00

Fy farao vad jag älskar den här ungen.

2010-05-16T02:03:00.000+02:00

Idag åt jag SIAs wienernougatglass. Jag tänkte på Calle. Och senvåren 2005. Och den där doften av hud, svett, sand och mjukgöringsmedel.

Imorgon kanske jag äter en Twister(Spirello) och tänker på Hornstull, 1996, minigolf och min första puss från Vasilis, den två år äldre grekiska pojken som bodde två trappor upp.

2010-05-01T20:14:00.001+02:00

arga tjejen i stan stormar södermalm.
är ett steg från att bli en galen cat lady som låser in sig i sin lägenhet med sina tre katter, hatar riktiga människor, lever genom sina böcker, äter glass ur lådan, skriver neurotisk fan fiction och spenderar sina nätter på att se romantiska komedier och flummig sci fi.

2010-04-04T02:35:00.000+02:00

Upptäckte just nu att jag tänker exakt likadant när jag redigerar en bild som när jag pillar med en låt på datorn. Illa. Illa illa illa.

Jag ska bli så storslagen. Världskänd. Stjärnfotograf. Multimiljonär. Så rik att jag kan köpa mig en personlig spärr i sl-trafiken som spelar musik och projicerar en regnbåge när jag passerar. Människan vars bilder får Jesus att fälla en tår.
Bara så ni vet.
När jag sökte till biskops arnö så var det här det enda jag skrev i mitt personliga brev:

" Gud. Annie Leibovitz. Melody Lovelin."

Topp.

2010-03-30T21:05:00.000+02:00

Frågor och funderingar jag samlat på mig de senaste dagarna.

1. Hur många av dessa söta, rosettbeklädda, poserande flickor på flickr med dyra rolleiflexkameror vet egentligen någonting om analog kamerateknik? Är det ett kombointresse? Victoria's Secret, Kissies blogg och DLR? Myspace, Zack Ephron och barytpapper?

2. Varför blir jag så ofta offer för mammiga, oförskämda myndighetsmänniskor och servicetyper? Exempel: Idag var jag på skatteverket där damen bakom båset tyckte att jag borde sluta använda mitt pass som legitimation. Och jag citerar nu: "Ni ungdomar har ju så lätt för att tappa bort saker. Och pass ser alltid så skumt ut när man använder det som legitimation. Men jag säger inte det här som en förolämpning, jag tänker bara på ditt bästa." WTF? Scenario nummer två: Jag drar till banken för att göra en insättning och tanten bakom båset skäller ut mig för att jag inte har köpt nya andelar till mina fonder på två år. När jag nämnde att jag har haft en instabil ekonomi så kläcker hon fram ett "Och vems fel är det då?" Scenario nr 3: Den iranska bruden i kassan på apoteket tittar misstänksamt på mig när jag tar ut mitt recept på minipiller. Innan jag går så fäller hon denna ljuvliga, nu översatta kommentar. "Är du inte lite för ung för de där pillerna? Pojkar respekterar dig mer om du visar att du kräver giftermål först."

3. Varför betalar jag en halv månadsinkomst, stressar sönder mig själv och slösar hårt förvärvad fritid på att söka till en skola som jag nu inser att jag inte alls vill gå på? Vad är det för fel på mig?

2010-03-21T01:43:00.002+01:00

60% av min portfolio till Biskops Arnö.
Blogspot felkalibrerar färgerna och vissa är inte helt färdigredigerade, men min teori är väl att de måste vara fortsätta vara intressanta med kass kvalité också, så det får vara.

_________________________________________________________________________________________________________

2010-03-17T03:54:00.001+01:00

Har funderat kring det här med tatueringar jävligt länge nu.
1. Jag vet att jag vill ha en. 2. Den ska inte vara sentimental, men den ska vara i färg och det ska helst finnas djur med. 3. Den ska helst täcka ett stort område. Så alltså en sleeve av något slag.

Sen har man så klart den traditionella oron kring:
1. Kommer jag gilla motivet resten av mitt liv? 2. Vad gör jag om jag behöver opereras kring området, etc? 3. Tänk om jag stöter på en framtida chef, svärmor, försäkringskassohandledare som tycker att det är ett stort no-no?

Vid dessa moment brukar jag oftast tänka:
1. Jag lär tröttna, oavsett motiv. 2. Den dagen, den sorgen. 3. Överarmssleeves syns oftast inte till vardags. Och för närvarande har jag en pojkvänsmor som är en av de mest fantastiska, öppensinnade kvinnor jag någonsin stött på, så det får väl vara så länge.

Här kommer lite bilder på vad som verkar fräsigt.

Sen tänker jag att det hade varit kul med helt absurda saker, som dessa motiv:

Hur det än går får vi se. Har även någon konstig idé om att jag måste ha lite mer rippade överarmar för att kunna bära gaddningen. Onödigheter egentligen.

2010-03-16T03:17:00.000+01:00

Jag är fasansfullt sjuk. Hostar ut mina lungor och nyser ut hjärnsubstans.
Sjukdom gör mig arg och ilsken.

Men en trevlig insikt idag var att bristen på alkoholkonsumtion de senaste hög-inkomstmånaderna har lett till att jag har ett par tusenlappar över till att köpa mina vackra nya mellanformatskamera och en låda film till den.

2010-03-10T12:07:00.000+01:00

Rosenhill, snart ett helt år sen. Första gången Nathalie sa mitt namn. Nathalieförälskelsen har bara blivit mer och mer storslagen sen dess.

2010-03-10T12:00:00.000+01:00

Och dessa bilder påminner mig om att allt kommer bli bra.

2010-03-10T11:48:00.000+01:00

Jag blir svag i knäna och förälskad i livet igen när jag ser dessa bilder.

2010-03-09T19:42:00.000+01:00

Jag hämtade upp sex hela färgrullar på japanphoto idag. Fest i hela hjärnan.

Nu ska jag klä mig fräsigt, dra till 44an och se min snygga pojkvän spela hård musik.

2010-03-08T01:18:00.004+01:00

Jag känner mig alldeles rastlös.

Igår hade jag födelsedagskalas. Vi åt tårta här på västgötagatan. Vi kollade på gamla filmer från gymnasiet och skrattade våldsamt. Sen åt vi middag på New Indian Garden vilket var enormt trevligt.
Efter det blev det en öl på Söderkällaren och sedan Mattias svartklubb i Solna. Tema: Äventyr i polartropikerna. Aka. slampiga babes i leopardbikinis, dragklädda killar i lösfransar och nördar i björndräkt. Det var en liten lokal och 90% av alla rökte. Det fanns bokstavligen ingen luft. Tidigare under kvällen kände jag ett visst röksug. Mest för att Frida rökte och jag mindes många stunder när vi rökte tillsammans. Men väl i lokalen så försvann suget. Jag blev askad på ett antal ggr(har tjusiga brännhål i min kavaj), bränd på fingret och astmahostig. Kidsen var de mest typiska stockholmskidsen. Självupptagna, enfaldiga och generellt otrevliga. Man blev trakasserad på toaletten, armbågad i solarplexus om man råkade stå i vägen och, som jag nämnde tidigare, misshandlad med cigaretter.
Estroboscorpio spelade vid 2-tiden. Folkmassan som köade för att komma in började bli våldsamma. Mattias började må dåligt så jag och Erik följde med honom hem till Västra Skogen. Hostade som en lungcancersjuk hela vägen. Min röst var i klass med Sue Collini.
Vi låg och pratade en stund på Mattias och Susannas säng, sen drog jag och Erik hemåt och pratade en del på tunnelbanan. Vilket kändes sjukt bra.

Hela söndagen har varit en underlig mix av panik, smärta, trötthet och frustration. Fascineras om och om igen av att alkohol och tobak och fester och sådant socialt umgänge verkligen förlorat all charm och lockelse. Det känns som att det borde vara en fas. För alla tycker ju att det där är kul. Förutom riktigt tråkiga människor som vill prata om deprimerande författare, politisk idealism och skränig, experimentell musik. Det är samma typer som gillar att kolla på Hanekefilmer och dricka vatten och dra hem innan 22. De kokar tråkiga linssoppor och äter rå morot till mellis. Ett mellanting känns helt otänkbart.
Det jag vill göra istället för att supa skallen av mig, röka sönder mina lungor och ha hjärndöda diskussioner om vem som haft värst spyfylla:

Gå på bio och fika efteråt. En underskattad aktivitet.
Baka bröd och äta det varmt med smör och honung.
Ha årets första picnic, dricka kaffe ur en termos och äta leverpastejsmörgåsar.
Ta jättemånga bilder på någon jag tycker om.
Åka tåg med någon jag tycker om.
Kolla på en säsong Gilmore Girls och anteckna alla popkulturella referenser jag kan snappa upp.
Skaffa tatueringen.
Dricka te på ett tvättäkta tehus
Hänga med Nathalie och leva i ett leklandskap som består av roliga ljud, musik och osynliga kakor som man ger i present.
Hänga med Martins familj. Punkt. Ingenting i denna värld är trevligare.

Jag fyllde år i torsdags också förresten. Det var en fin dag. Martin fixade pancakefrukost åt mig i sängen. Jag fick ett nytt DS-spel, en zester och en flavourshaker. På eftermiddagen gick vi och såg Alice i Underlandet som var fantastiskt fin. På kvällen beställde vi en cheesy crust-pizza från Pizza Hut och kollade på Pelham 123.

Gah, jag blir less på denna ofrivilliga baksmälla och smärtan i armen och den oändliga rastlösheten. Jag hatar att jag vantrivs med det mesta och har det mest ambivalenta hemmalivet.

2010-03-02T20:05:00.001+01:00

Varje gång jag tänker på en pinsam situation jag varit med om så nynnar jag omedvetet på marschmusik.

2010-02-28T05:07:00.000+01:00

uppdatering:

CSN har skänkt mig stora slantar, jag skrev en lång tenta(jag tror att det gick bra) och jag åkte till london(det var skitkul).

jag läser filmvetenskap. det är episkt och ger mitt liv mening.

mitt enda gnäll: jag är olycklig.

2010-02-28T04:51:00.001+01:00

Djur i dur.
Jag är trött på människor och byggnader. Djur är mycket bättre.

2010-02-18T23:28:00.004+01:00

käraste blogg. jag ber om ursäkt för min frånvaro. här kommer klipp som gör mig varm och öm i hjärtat.

2010-01-30T01:55:00.000+01:00

Jag har sett så mycket bra film den senaste veckan. På bio i synnerhet. Jag kanske inte faller in i kategorin Cineast men lite terapeutiskt känns det.
Och jag börjar utöka min biograffascism. Man måste fan hålla käft när man är på bio. Inget prassel, inga högljudda skratt, inget mumlande. Börjar tom. lacka på folk som precis rökt och som stinker svett, kaffe och tobak när de sätter sig bredvid en. Vi lever i en tid då deodorant och halstabletter kostar mindre än en liter mjölk och rökning under dagstid är ungefär lika häftigt som Counter Strike-kvällar och Jolt på Matrix vid Hötorget. Sluta lukta så jävla mycket era jävla hippies.
Men film är kul. Om man aldrig påminns om ens åskådarskap.

2010-01-25T09:55:00.000+01:00

Fler saker jag vill ha i London:

En PoGoprinter
Grönt Earl Grey-te
En Mel Brooks-box
En Twin Peaks-box med snuskiga mängder extramaterial
Legend of Zelda: Phantom Hourglass till DS

2010-01-22T01:58:00.001+01:00

Jag känner en underlig dragning till att skriva mer.

Häromdagen åkte jag pendeln ut till Sollentuna för ett jobb. Sollentuna är ett sånt ställe som agerat som bakgrund för många dramatiska besvärligheter i mitt korta jävla liv. Ellac som bodde där med sin ensamma, lite tårögda mamma. När vi var uppe till kl fem på morgonen och grävde runt i hans konstiga skivsamling med allt från world music till obskyra screamosjuor och lyssnade på Obstacle 2 medan vi låg på rygg i hans skitiga nittiosäng och fnissade för att vi hade bytt kläder med varann. Jag minns när vi hade filmmaratonturné med Martin H och vi råkade spilla apelsinsaft över hela golvet i vardagsrummet. Jag minns även när vi promenerade mot Sollentuna stn när jag skulle ta tvärbussen över till Jakan för min kusins födelsedagsfest, och han började prata om hur Henning och Kalle åt glass med honom vid midnatt på hans födelsedag, och att de hade vart rätt bra kompisar om det inte vore för vårt underliga förhållande.
Jag minns även saker ännu längre tillbaka. När vi handlade mat till Blodsbandlajvet på Willys i Häggvik, och bar allting hem till den stora buffliga killen i gruppen. Jag minns matlistan, och att Robin var där och Annas konstanta leende och min begynnande vänskap med Frida och att vi köpte en chokladkalender för 10 kr. En chokladkalender som jag och Robin hetsplundrade sista morgonen i bunkern på Blodsband.
Sen minns jag till sist när jag åkte dit med Erik Hammar på pendeln och hånglade osäkert när jag var 14 för att han skulle dra hem till Anna för att sova över och hångla med henne istället för mig. Jag minns mönstret på pendelstolarna tom. Turkost med blått och rött. Jag minns att jag var illamående och kär. Jag minns också en annan gång med Erik när vi var lite längre norrut på ett annat lajv och han hånglade med allt som rörde sig och tyckte att jag var snygg i min skira linklänning och lofthånglet och att han vägrade hålla mig sällskap genom skogen när det var mitt i natten och jag behövde dra min packning till andra sidan för att träffa mamma.

Östra stn är ett annat sånt ställe. Mitt sista minne är från när jag och Martin var där och promenerade. Jag saknar våra promenader lite grann.
Jag minns alla mina tågresor till Åkersberga. Resor som var nervösa till en början och övergick till trygga och sedan till outhärdliga. Jag minns hur jag alltid ville ha fönsterplatsen vid dörrarna. Jag minns när Kalle brukade hämta och lämna av mig vid stationen. Sen minns jag huset där han bodde. Kort hus med en sjukgymnast på bottenvåningen. Lägenheten vars lukt jag fortfarande kopplar till svenskhet. Den där kombinationen av kaffe, acotvål och enkel husmanskost. Jag minns hans sovrum och den lyxiga enochtjugosängen. Jag minns alla gånger han satt vid datorn och jag låg i sängen. Jag minns när vi somnade till Samson mitt i natten och sedan vaknade till Samson igen på morgonen. Jag minns Japantheraffischen som jag alltid stirrade på när jag inte kunde somna. Jag minns Lillian och hennes goda mat och hur varm hon var mot mig. Jag minns Västervik och alla bilder som togs. Jag minns Hackstabacken och Globen som inte syntes. Jag minns när allt var outhärdligt tråkigt i den lägenheten. Jag minns all musik jag lyssnade på som han hatade. Jag minns allt som han hade koll på som jag inte hade koll på. Jag minns alla bråk och alla oförstående stunder som slutade med ett halvdant förlåt. Jag minns alla hans dumma kompisar. Jag minns där mot slutet, när vi kollade på 2001 tillsammans i soffan och allt var bra ett litet tag. Jag minns när han ledsagade mig när jag spelade Twilight Princess på Gamecube första gången och att han inte orkade med mig efter 20 min. Jag minns när han gjorde slut första gången under kubträden vid KTH. Jag minns hans rädslor för allting och hur besvärligt jag tyckte att det var. Jag minns alla de långa samtalen på bänken. Jag minns när jag grät för att han hade råkat illa ut. Jag minns när vi pratade om att flytta ihop och det kändes sjukt flyktigt och långt borta, men att Kalle ändå verkade tro att det skulle fungera hur bra som helst.

Sen minns jag Kollo 2003. Bussresan som höll för länge. Alla vuxna, läskiga ledare. Sam som alla tyckte var snygg. Jerry, kocken i köket med tatueringar, som stötte på fjortonåriga tjejer och diggade min "rock"blandskiva med Eagles och AC/DC.

Jag minns när vi åkte till mina kusiner i Täby på somrarna när jag var liten. Det varma tåget och den långa promenaden från Täbycentrum. Jag minns när Shams var 17 och vi var i centrum och han skämdes för att visa sig med sin familj, så han gick alltid fem meter framför oss. Jag minns alla filmkvällar på mantalsvägen. De erotiska tavlorna. Vaniljglass med rosvatten. Jag minns Shams alla Warhammerprylar i källaren. Jag minns när jag och Nikoo loggade in på aftonbladets chatt och frågade killar om de var nasse, rasse eller kasse. Det tyckte jag var så kul att jag fick cola i luftröret när jag skrattade. Jag minns när vi såg The Shining-serien på tv och jag blev vettskrämd. Jag minns när jag snodde Nikoos Polly Pocket och skämdes jättemycket efteråt. Jag minns körsbärsträden, vinbärsbuskarna. Jag minns när Shams gav mig Pokemon Yellow innan vi åkte till Kanada och jag aldrig förstod varför han ens gillade mig(tjejbaciller and all).

Jag minns mycket som känns irrelevant just nu. Jag minns allt som är obearbetat.

2010-01-22T01:08:00.000+01:00

Dagens bilder:

2010-01-21T22:10:00.004+01:00

Idag har jag haft en rätt så perfekt dag. Vaknade i alldeles lagom tid för att fixa mig några lunchmackor, äta frukost, borsta håret, packa en vettig väska med allsköns välbehövda saker(DS, bok, block, cerat, kaffetermos, dextrosol, etc) och få på mig en lagom kreativ utstyrsel. Jag hann även med den tidigare bussen till skolan så jag hann dit i bra tid för att fixa mig en prima sittplats i salen. Lite vänster från mitten av mittraden.
Föreläsningen, som handlade om iscensättning/mise en scène, var helt fantastisk och mina anteckningar likaså. Jag avnjöt även lite gott kaffe från min termos under rasten.

Lunchen var händelserik, då en tjej i klassen som jag märkt av tidigare kom fram till mig i hissen och frågade rakt ut om jag var peppad på att se Citizen Kane, för hon var tydligen sjukt pepp. Vi fortsatte prata och åt lunch och hängde tills filmen började. Insåg att min nyfunna kamrat gillar film på exakt samma sätt som jag. Hon var behagligt allmänbildad och opretentiös. Kalas, tyckte jag. Under filmen drack vi mer kaffe från min termos och delade på en dextrosoltablett medan vi fascinerades av Citizen Kanes storhet.

Sedan blev det ett kort filmlånebesök på biblioteket och en trevlig promenad till slussen. När jag kom hem passade jag på att fixa min e-legitimation och skriva ner alla antagningsdeadlines och även fila på lite fotoidéer.
När Martin kom hem så fixades en bra middag och vi skrattade åt Helge Skoog i Halv Åtta Hos Mig såg sedan The Graduate, som jag ännu inte hade sett.
Nu ska vi kolla på Äppelkriget och jag känner mig inte helt anti-jobb inför imorgon. På eftermiddagen ska vi dra till ljud och bildarkivet och sedan umgås med Denise på Hellströms. Allt blir fest tror jag. Det blev kanske lite stelt och inte lika familjärt ömkande i det här inlägget, men så blir det när man har en bra dag och känner att få ner det på papper/en skrivruta i blogspot.

2010-01-21T00:30:00.002+01:00

Jag har kollat igenom mina mappar den senaste timmen och insett att jag har en jävla massa episka bilder tagna av andra fantastiskt skillade människor ute i världen som jag sällan delar med mig utav. Här kommer ett smakprov.

Ur alla fina bloggar är mina favoriter de som ligger i inredningsgenren. Kanske för att jag inte har en helt egen lägenhet än eller för att jag känner mig alldeles för nomadisk för att kunna inreda ett hem. Och ingen annan verkar riktigt dela min smak. Men ja, Martin har bra smak, dont get me wrong, men han är mer för det stilrena medan jag uppskattar stök, prylar och lite trasighet när det gäller inredning.

Sen finns det så klart de ännu mer episka matbilderna. Den bästa sysselsättningen när man är för fattig för att laga något spexigt till middag.

Jösses. Mer imorgon!

2010-01-15T03:19:00.000+01:00

Den mest händelserika dagen på länge. På ett bra sätt måste jag säga.

Jobb i Rotebro idag. Blev attackerad av en ägarlös vild schäfervalp, vrickade foten och blev kompis med tjocka tjejen i lågstadieklassen. Hon gillade "punk" och Nirvana. I loved her rebellious ass in other words.
Drack även en kort öl med min kusin Nikoo idag. Vilket var något startskott. Har verkligen saknat henne på något vis.
Sen talade jag med Erik på telefon vilket inte kändes sämst. Och kom hem till en färdiglagad middag och en varm, lite sjuk Martin.
Spontaniteten slog till så jag drog till Pappa Grappa och drack öl med Mattias. Sen drog vi till Wollmars. Och sen blev det en promenad. Det var så trevligt att känna att vi båda behövde prata. Om viktiga saker. Lite själviska saker också. Skratta lite. Lite allvarlig blick. Lite terapi helt enkelt. Otroligt värt.
Jag saknar min kamera hela tiden. En djup ångestladdad saknad. Som ett gammalt husdjur.

MEN! IMORGON!
Inget jobb och lite errands. Sedan god middag, wii-kväll och eventuellt lite karaoke i Solna.
På lördag kanske jag träffar Erik. Och på söndag äter jag lunch med min pappa.
Och nästa vecka blir det episk filmvetenskapsvecka med filmvisningar, intro, och föreläsning.

Jag är så pepp. Äntligen.

2010-01-12T22:05:00.000+01:00

Nu kommer ett långt inlägg.

Jag har kollat sjukt mycket på Lie to Me de senaste dagarna. Tim Roth är så grym. Jag brukar sällan tycka att en dialekt är snygg, eller jo, jag hade en fas i gymnasiet då jag tyckte att småländska var riktigt hett, men ändå. Brittisk dialekt liksom. Största klyschan man kan tänka sig. Ack, ändå. Hans roll, Cal Lightman, den kortfula britten som alltid genomskådar allt. Hans lata arbetardialekt, drygheten, hans sinne för dubbelspel, åh... Så jävla bra.

Nu har jag inplanerat jobb i tre dagar. Det är ju skitbra, men jag mår ändå vidrigt. Det är lite som hemlängtan och känslan man får när man blivit bestulen på nåt. Ens tid, i detta fall.

NU NU NU. Fan vad jag använder det ordet. Och Jo, Liksom, Himla, Sjukt, Ju, Lite, Ack, Men ändå och en massa komman när det egentligen inte behövs. Minsann. Där kom ett nytt sånt ord man överanvänder. Lite som när Erik använde Onekligen like it was going out of style.

Idag var jag på filmhuset och skrev in mig på Filmvetenskapen. Sen skaffade jag mig ett nätt litet bibliotekskort och lånade kurslitteraturen. Motivationen började välla upp. Första veckan kollar vi på Marie Antoinette och Citizen Kane. Fest säger jag bara. Utbytte trevligheter med en blivande klasskamrat på bibblan. Martin såg lite skeptisk ut men jag tror att han mest var trött.
I eftermiddags sökte jag lite helg/sommarjobb också. Och fixade mina referenser. Sen ringde jag pappa och sköt upp på middagen imorgon. Jag ringde mamma också, och fixade lite internetgrejer åt henne. Sist städade jag och lagade middag till mig och Martin, så där i tid tills han kom hem. Vuxet värre.

Imorgon ska jag jobba på Sundbyskolan. Ett stort gäng skitungar sist jag var där. Men det kanske bara var högstadiet.

2010-01-08T23:42:00.003+01:00

Statusuppdatering i mitt huvud:

Melody Lovelin är officiellt inte glad längre.

2010-01-06T02:12:00.001+01:00

jag och martin har nu köpt våra Londonbiljetter. det blir 1-7 februari.

min inköpslista än så länge:

-nigella dvder och böcker
-crumpets
-cadburys chokladdoppade kaffebönor
-flytande vanilj och lönnextrakt
-karamellfärgspastor
-diverse andra böcker, skivor och dvder i fina upplagor som inte går att få tag på i svea rike.
-god cheddar och ponir, som förhoppningsvis tål en flygresa.
-koffeinfritt svart te, och Celestial Seasonings-te
-billig sv/v- och polaroidfilm
-vegetabiliska bacon bits
-sweet smoked paprika powder

ja. jag gillar mat.

2010-01-06T01:54:00.000+01:00

uppdatering kanske.

julen var fantastisk. vi var hemma hos martins föräldrar under både julafton och juldagen. episk mat, fina julklappar, brädspel, bra film, karl-bertil och en uppspelt Nathalie.

nyår blev en besvikelse. misär och besvikelse. sämsta natten hela 2009. ending it with a bang.

2010 blir grädde, smör, filmvetenskap, portfoliobygge och förhoppningsvis ett helgjobb också.

2010-01-01T03:51:00.000+01:00

avkortat nyår.

2009: året som avslutades med falsk vänskap, en verbal armbågning i ansiktet, självhat, ett ambivalent förhållande, föräldrar som uttryckligen vägrar bry sig, inga pengar, inget hem, inga ambitioner och ett lagom inrotat självhat som inte släpper taget.

2009-12-31T14:33:00.000+01:00

inleder nyårsafton med kall pizza och carl johan de geer.
kramas våldsamt med martin.

snart bär det iväg till nadja. för middag och dricka. sen gud vet vad.

och på måndag börjar allting. oj jävlar.

2009-12-24T01:49:00.002+01:00

http://agitera.blogspot.com/

Ny blogg till mina bilder. Och för att den här bloggen ännu en gång handlar mer om mina nojor än något av substans.

2009-12-21T22:11:00.005+01:00

Julstämning.

2009-12-18T21:26:00.000+01:00

jag skriver så himla mycket till den här bloggen som jag bara sparar och aldrig publicerar.
jag är en himla neurotisk tjej. jag är alldeles för mån om hur jag bör bli sedd.
jag är ledsen också, kommer jag på nu. det finns så jävla mycket obearbetat i min hjärna som aldrig riktigt kommer ut oavsett hur mycket jag pratar eller skriker eller gråter.
jag har streckkollat gilmore girls den senaste veckan. min tryggzon varje gång allt kraschar. det är ett illabådande tecken.

inser att allt är ganska dåligt just nu. fortfarande. och ingen jävla julstämning kan dölja det.

2009-12-17T21:15:00.000+01:00

Saker som är bra idag:

http://www.gourmet.com/recipes/2000s/2006/12/fried-chocolate-bread

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lucille_Ball

http://www.classiccafes.co.uk/valand_panel.htm

http://www.saltmannen.se/

2009-12-15T23:48:00.001+01:00

länkar som är bra idag:

http://www.alltommat.se/recept/rocky-road-fudge-2393

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_films_that_most_frequently_use_the_word_%22fuck%22

2009-12-11T22:10:00.003+01:00

Martin påstår att jag är lika kultiverad som ett blad isbergssallad.

Filmer jag borde se som jag aldrig riktigt fått tillfälle att se:
-Full Metal Jacket
-Citizen Kane
-Forrest Gump
-Blow-Up
-De 400 slagen
-Hiroshima Mon Amour
-Apocalypse Now
-Blade Runner
-Taxi Driver
-The Bridge on the River Kwai
-Casablanca
-Chinatown
-Duck Soup
-Excorcisten
-The Graduate
-Metropolis
-Nosferatu
-Rebel without a cause
-This is Spinal Tap

2009-12-10T23:29:00.001+01:00

Jag var på VRE Educations julavslutning idag. Tråkigare afton kan man leta efter. Men det är festligt att se hur personalen verkligen totalanammar den sockersöta servicementaliteten.

Det händer lite grann i taget känner jag. Jag pillar ihop långsamma kollage, kollar på mina fina kompisar spela musik och diskutera stora viktiga saker, lagar enkel mat och tittar på serier jag sett miljontals ggr förut. I helgen blir det däremot mycket grejer på en gång. Julbak och pyssel hos Martins päron och julfest hos Denise. Jag tittar på Mittuniversitetets hemsida och får lite magont av arbetsproverna som ska in i juni. Upphetsat magont tror jag iofs.

2009-12-07T21:46:00.001+01:00

har gjort idag:

betalat ohyggligt stora mängder pengar till centrala studiestödsnämnden.
betalat både hyra och skuld
kollat på ett halvt avsnitt av The Wire
rensat avloppet under handfatet. grönt slem, gegg och hår.
handlat mat på Willys Hemma
lagat linsgryta till middag

min helg har bestått av att:

dricka vin hos Zarah i hennes nya lägenhet
få en dålig reaktion på vinjäveln och spy kaskader hela fredagnatten+lördagmorgonen
ha feber, flyta in och ut mellan medvetet/omedvetet tillstånd och få läskiga feberhallucinationer
sova 13 timmar per natt
spy upp mer. denna gång vatten, yoghurt och kokt ris
grina till disneyfilmer

allt har känts så ovärt att jag bara vill dränka mig i den gröna pöl av gegg som samlats under handfatet.

för övrigt så har jag börjat skissa lite och börjat läsa En Rövarhistoria. Det känns nästan lite ansträngande med en sådan liten mängd genuin syssla.
Hur fan klarade jag av att läsa avancerad litteratur, lyssna på stora mängder gammal och ny musik, kolla på filmer, fotografera, träna, fika med kompisar, köpa skivor, gå på konserter, läsa morgontidningen, gå på cinemateket/vanlig bio, ligga runt, rita, skriva tentor, vara sjukt internetaktiv, bråka med båda av mina föräldrar regelbundet, organisera SUGpubar, ha en katt, mata katten, spela i band, ha en stadig pojkvän, spela teater, ha utekvällar minst två ggr per vecka, öva sång, handla kläder OCH lyckas avsluta gymnasiet/universitetskurser med hyfsade slutresultat? Det verkar helt inhumant nu i efterhand.

2009-12-06T19:34:00.001+01:00

jag vill.

äta på restaurang igen.
besöka tandläkaren.
fika utan pengaångest.
klippa mig på en riktig salong.
sluta vara sjuk hela tiden.
att saxofonisten på sjunde våningen ska sluta spela.

2009-12-02T23:22:00.000+01:00

Martin är så finurlig när han badar.

2009-12-02T23:17:00.002+01:00

Jag tog ett par pressbilder till Mattias fräsiga experimentella projekt Squidgii. Fest.

2009-12-02T23:09:00.001+01:00

Epic!

2009-11-29T03:30:00.004+01:00

Det här må låta bortskämt och alldeles förfärligt omoget för en någorlunda självständig 20åring, men jag önskar något innerligt att jag hade en bättre familj. Inte för att påstå att mina föräldrar är dåliga. Men jag börjar fasa inför julen eftersom ingen helg med min familj sprider någonsin någon lycka. Allt känns krystat. Med mor blir det alltid tjafs över vilken julmat som ska fixas och varför. Far fixar bara jul för att syrrorna blir sura utan. Presenterna är oftast för tidiga/sena och består oftast av vita strumpor i kombination med hårda, smaklösa kontanter till saker som CSNskulder eller flyttbil. Vi har inte haft julgran sen 2003. Och sen det konkreta faktumet att trots all kärlek jag och mina föräldrar hyser för varann så kommer vi aldrig överens. Ever.

Så därför önskar jag att jag, likt en del av mina fantastiska svenskrotade vänner, också hade en lagom stor familj med sinne för julstämning, mat, tradition och dekoration att komma hem till på julafton. En familj som inte petar med matpriser, recept eller fetthalter. En familj som har ork och uppmärksamhet nog att styra upp en pysslig adventssöndag med julbak och rimstuga. En familj som kanske ger mig en hemstickad röd julkofta paketerad i riktigt omslagspapper i julklapp istället för en femhundring i ett forexkuvert till månadskortet. En familj som kan konversera över något annat än bantning/min ouppstyrda framtid/ryggvärk/pengar. En familj som tar saker som musik och dekoration och glädje som en seriös del av julfirandet.

Jag tror att jag fick för mig att jag skulle bli av med min konstiga blatteinställning till jul, avsaknad av traditionskänsla och brist på "riktig" familj när jag flyttade hemifrån, skaffade tvättäkta helyllesvenskar till kompisar, planerade in pyssliga adventssöndagar och blev ihop med någon som faktiskt har en trevlig, julpepp, festlig familj. Men icke. För julen är en exklusiv helg för familjen och alla som har ett blodsband till den, och om ens familj råkar suga på att fira jul så får man helt enkelt ta det och hålla käften.

Jag är bitter och otacksam. Nuff said.

2009-11-22T03:08:00.000+01:00

De senaste dagarna har jag varit intensivt sjuk. Och innan det var jag på Kägelbanan och såg världens bästa band Yo La Tengo spela. Bilder kommer snart.

Jag och Martin synkade våra sjukdomar denna vecka. Vi låg bara i bäddsoffan, drack soppa, åt glass, snorade och kollade på Family Guy. Det var kul. Kind of. Igår och idag har däremot bara varit misär och ångest över att jag råkat bli sjuk innan vi ska ha vårt lilla jazzgig på onsdag. Men repet nu i eftermiddags gick nästan bra, så jag är pepp på att rösten kommer funka om 4 dagar.

Annars har jag blivit lagom julpepp. Nästa helg blir det ett adventsfirande. Punkt. Jag har aldrig riktigt firat advent tidigare men det verkar himla pepp så vi kör hårt i år.
Börjar även fundera på hur min jul kommer te sig. Min mor är inte alls särskilt rolig eller seriös kring jul, så det lär bli en småstel timmeslång julfrukost på julafton. Far lär vilja äta en krystad julmiddag med hela pubertala familjen på annandagen. Sen är frågan om man ska fira resterande julhelg som förra året med någon annan familjehatande vän eller spendera den ensam, som året innan det, med ett tjusigt enmannajulbord och Ella F.
Jul på egen hand är rätt trevligt, och långt ifrån ensamt, då jag insett att min familj inte är de festligaste kring helger. Men ibland blir jag lite avis på de som hårdfirar skiten. De som åker runt från släkt till släkt och sedan har ett stort kalas hemma med aladdinaskar, storkok och hela bord med mat, Kalle Anka, dans kring granen, etc. Men ja, jag känner alltid lite skuld när folk gör riktiga saker medan jag sitter hemma ensam, pliktlös, svullig och kollar på tv.

Nu börjar jag tänka på nyårsångest, så det är nog dags att lägga sig.

2009-11-15T01:50:00.001+01:00

Känner mig rotlös igen. Förvirrad och rotlös och pank.
Martin är hemma igen efter turnén. Vi har haft LOTRmaraton. Det har varit stormigt.

Jag går runt och är konstant orolig. Hur gör jag de närmsta månaderna? Hur fixar jag allt med pengarna? Hur ska jag ha råd att bo själv om jag bara tjänar några tusenlappar i månaden? Hur fan ska det gå med London? Kommer jag ha råd att köpa julklappar? Är det rätt att suga ut sina föräldrar så här? Varför ringer pappa aldrig? Hur ska ALLT gå om jag kommer in på en massa fräsiga skolor om ett halvår? Allt innebär flytt, och flytt innebär att ha ett distansförhållande. Och att behöva hyra flyttbil, fixa ny lägenhet, inreda den billigt för att det är tillfälligt. Hur ska jag kunna göra det? Kommer jag ha råd? Och tänk om jag inte kommer in på en fräsig skola? Då lär jag skjuta mig själv i huvudet med ett avsågat gevär. Då måste jag hitta något nytt att syssla med, att orka plugga, kunna få jobb inom.
Jag hatar det här.

Nu sover jag på bäddsoffan för att jag andas för högt/armbågar Martin för mycket. Han är sjuk och har svårt att sova. Jag volonterade för det själv, men nu tänker jag lite för mycket på det. Varför tycker jag att det inte är ett problem att han snor täcket, tar all plats och snarkar? Medan hans hela nattsömn förstörs av att jag andas högljutt? Det är ingens fel, men det känns weird.

Jag vill ha nåt riktigt liv. Med den där perfekta kombinationen av ambition, uppstyrdhet, koll och pengar. Inget mellanting som det är nu. Den konstanta gästen, vikarien, hobbyfotografen, etc.

2009-11-12T00:56:00.002+01:00

Jesaiah spelade på Klubben. Jag fick ett fräsigt fotopass så jag fick stå framför stängslet. Awesome sauce. Bandet var inte helpjåkiga heller. Genuint bra om jag får vara partisk.

2009-11-10T03:17:00.000+01:00

Denna helg var givande. Trots Martins frånvaro.
I fredags, efter många besvärliga telefonsamtal så kom Mattias och Susanna på besök. Det var enormt trevligt. Vi kollade på dålig TV, drack vin, åt chips. Trevligt trevligt.

I lördags var det kalasdags. Erik kom och åt middag med mig innan det var dags för Martin Hs spelning på Marie Laveau. Vi tog även tillfället i akt och spelade lite musik. Vi började vässa på låtarna inför vårt lilla jazzgig. Det var behagligt att sjunga lite igen.

På ML insåg jag verkligen varför jag undvikt såna ställen så länge. Tackolov låg jag lite under radarn. Helt svartklädd, stor skitig tröja, stor lugg som täckte halva mitt smutsiga, trötta ansikte och en kånkig portfölj. Och det jag menar med att jag låg under radarn är mest att jag inte utsattes för snygga-tjej-blicken. Den där analytiska, hotfulla blicken man får om man ser någorlunda fräsch ut bland andra tjejer som ser någorlunda fräscha ut. Usch, kan vi inte bara le mot varann och vara trevliga?

Men hursomhelst, aftonen blev bättre. Jag träffade mycket folk jag inte kände/hade träffat på länge och var läskigt social för att vara jag. Natten avslutades dock med bråk. Erik tyckte att jag inte hade någon koll, och jag tyckte att han var alldeles för ynklig. Fyllebråk, fy så jobbigt.

Men här får ni en tjusig bild på Erik iallafall, den ska bli hans facebookbild:

2009-11-10T02:14:00.004+01:00

Jag var på fest den 10e oktober hemma hos Mattias i Västra Skogen. Alla var fulla, pratglada, smådeppiga, knarkiga, bråkiga och så där ungdomligt förväntansfulla.

2009-11-10T00:56:00.010+01:00

Här kommer en bildserie över lite av det spexiga jag gjort sen i september.

Jag och Martin bögade oss en måndag och styrde upp en spexig brunch. Sojabacon, sojasausage, scrambled eggs, cheddarost, äppelmuffins, äppelkompott, te och juice.

Pepp!

Jag började jobba som förskolevikarie för Viktor Rydbergs Vik.pool. Mitt första jobb var det allra bästa någonsin. Finaste ungarna i stan.

Fotomössan!

Eckerölinjen åktes med Denise och Zarah. Mycket sprit, pengar och girliemags.

Jag och Martin fyllde ett år. Då blir det paket.

Vi åt spansk brunch på Modern. Mums, fest, yay!

2009-11-04T21:25:00.002+01:00

Jag har alltid hatat ordet Vardagslyx. Det känns som att det är stressade trebarnsmammors ursäkt att dricka ett glas vitt på en torsdag medan ungarna kollar på Hannah Montana-DVDn. Eller slösa lunchtimmen på att köpa en plastig elvisformad tvålpump på Lagerhaus. Dumma onödiga saker som medelsvensken gör för att distrahera sig från sina idiotiska jobb med meningslösa titlar som exekutiva produktionskonsulter, på anonyma företag som producerar något helt onödigt. Typ metallunderdelarna på Pringlesburkarna.
Men ack! Ikväll har jag förstått!
Martin är på turné nu och det enda jag gjort sen han åkte igår morse är jobba, glo på datorn och åka kommunaltrafik då mitt jobb ligger bakom fåren som ligger bakom fåren. Jag äter bara yoghurt och bröd för att jag är genomfattig. Men för en timme sen så borstade jag tänderna första gången på tre dygn med sprillans ny tandkräm och följde upp med att tvätta ansiktet och använda försvarets hudsalva på mina kylskadade nariga läppar. Helt plötsligt var jag lycklig, lite så där tillfälligt och behagligt. Det är väl vad man kallar Vardagslyx? Eller svenssonpoäng kanske.

Det här är den första bilden som google ger mig när jag söker på Vardagslyx:

Nu går jag och lägger mig fint och tidigt.

2009-10-30T03:04:00.000+01:00

Nä. Det här går ju inte längre. Jag gnäller ju bara nuomdagarna.

Måste ursäkta mitt tidigare inlägg lite grann. Det var en lång, ensam, arbetslös vecka. Kändes mest som en kontrast. För ett år sen hade jag fler nära, fylleglada kompisar än jag någonsin kunnat önska mig. Och en fantastisk pojkvän och utbildning to boot. Nu har jag iofs nästan lika många nära kompisar(fast mindre fylleglada, mer monogama och betydligt mer deprimerade.) som är lika fina. Och fortfarande samma fantastiska pojkvän, som jag dessutom fått den stora äran att få bo med. Den episka utbildningen uteblir. Istället torkar jag bajs och läser pekböcker med treåringar. Men det är dock betydligt bättre än att fritera pommes och sticka köttbitar i en plastgrill. Eller att få stressproblem av att stå i kassor med långa köer.
Nu behövs det mest en lägenhet, och lite mer självförvärvade pengar. Och lite intressen. Innan jag muterar och blir en del av verklighetens folk. Ack. Fredagsmyset som man föraktar och hellre flyttar till en intetsägande tisdag då den gör lite nytta och känns rebellisk.

Idag hade vi filmkväll med Erik, Gustav-arna och Martin-arna. Det blev Thumb Wars och Barbarella.
Och imorgon ska jag och Martin äta lunch med hans 'rents och titta på glasögon för min mullvad till pojkvän.

Den här bilden tog Alex jävligt länge sen. Den får illustrera mitt humör.

2009-10-23T16:10:00.000+02:00

Dagens, nej, veckans upptäckt.
De enda människor som ringt/smsat mig den här veckan är Martin, mamma och min arbetsgivare. Egentligen har det varit så här ett tag nu. Några månader. Annars ringer Erik när han eller jag är ledsna eller min granne när hon har tråkigt eller behöver låna nåt.
Det är väl ett tecken? Man har väl officiellt inga umgängeskompisar när de inte smsar eller ringer.
Jag har så klart ringt. Och våldgästat en och annan fest/middag.
Men liksom, INGEN ringer.

Det här är väl otroligt förödmjukande för mig att gnälla på i en blogg. Men det är ändå ingen annan som vill höra. Erik tycker att jag inbillar mig, Martin tycker att jag borde spela mer tv-spel och min mamma tycker att det är en ganska positiv grej att inte ha så många kompisar(det är lättare att bli läkare eller jurist om man inte har ett socialt liv).
Jag råkade klaga på det här häromdagen, vilket slutade med att jag fick höra att mitt behov av umgänge var stressande och nu hörs vi inte av tills hon mår bra nog att ha mig som kompis.

Jag är en lagom oirriterande människa nuförtiden. Jag drar sällan en diskussion för långt, jag ringer lagom ofta, jag försöker aldrig våldgästa folk när de har annat för sig, jag är rätt trevlig. Ibland tar jag väl upp lite banala/olämpliga ämnen och jag pratar ganska mycket, men det är mer charmigt/gemensamt än jobbigt bland de flesta jag känner.

Jag lackar hursomhelst.

2009-10-19T22:55:00.002+02:00

Mitt jobbhat har återvänt. Jag jobbade på den sämsta förskolan hittills idag. Fröknar som knappt var där, ungar som slogs, grät och gnällde utan större anledning, fasansfull mat, lysrörsbelysning och inget schema överhuvudtaget- fri lek hela jävla dagen.

Imorgon ska jag jobba 7:30-17:00. Fy fan.

Saker jag vill göra istället:

-kolla på The Wire

-simma

-koka sylt

-ha filmkväll med Denise

-lukta på en nytvättad Martin

-åka till Uppsala

-använda diverse kackiga nyinförskaffade kameror

-färga håret

2009-10-17T02:26:00.000+02:00

Jag har haft en bra vecka men allt är kaosartat.
Drömmer dåligt varje natt och känner mig konstant smutsig, rörig.
Det kanske behövs lite självständighet. Men vilken självständighet är det när jag inte ens har cash nog att betala någon som helst hyra. Alla pengarna går åt dyr Ica-mat som jag inte kan påverka. Jag har aldrig riktigt känt av klassfrågan i mitt eget liv. Eller hur den kopplar sig själv till mitt genus. Allt i mitt liv just nu känns som en balansgång mellan att anpassa mig(aka. min vardag, min ekonomi, mitt lägenhetsletande, mitt sätt att umgås.) till en standard jag inte har råd med och inte anpassa mig(aka. börja bråk, konflikt och dålig stämning) genom att leva som den genomfattiga 20åriga framtidsförvirrade människa jag är.

Jag pratade med Jenny och Linda på telefon igår. De har flyttat in i Lindas brorsas 1a på 30 kvm och har köpt fina teakmöbler tillsammans. Tom. mina arbetslösa, hippieglada fd. housemates har lägenhet och rötter.

Jag våldgästar. Hela tiden. Hos Martin där ingenting någonsin är i ordning, eller hos Mamma där saker har en tendens av att försvinna och bråkas över, eller hos min far som inte har plats nog för sin egen pubertala familj. Erik, den enda andra personen som får mig att känna mig stabil, har flyttat och har skaffat liv och äkta problem, som han bör göra.
Ingenting och ingen är enkel längre och jag vill mest bara åka tillbaka till Östra Grevie, gömma mig i min städskrubb som kallas sovrum och försova mig till digital bild-lektionerna. Jag saknar doften av gammalt trä som kändes tråkigt förr men som känns betryggande nu. Jag vill sitta på taket med Jenny igen och röka en cigarett och prata om obskyra fakta.
Kanske borde ställa mig i en bostadskö och flytta tillbaks till Malmö. Jobba på ett dagis i Rosengård och handla billig frukt på helgerna.

Jag vet ingenting egentligen och allt jag säger nuförtiden tar folk illa upp av. Jag är trött på att bråka om det som känns självklart. Låt mig vara. Låt mig tänka dumt. Låt mig vara kombinerat egocentrisk och neurotisk och nonchalant.

2009-10-14T23:57:00.001+02:00

Saker jag ska göra när Martin drar på sin festliga turné med Jesaiah:

- Spela in.
- Öva sång för första gången på ett år.
- Spendera minimalt med pengar. Linsgryta, havregrynsgröt, yoghurt och rotfrukter to my heart's content. Kanske lite fulöl om jag är sugen.
- Lära mig vakna innan 9.00 på eget initiativ.
- Döda varenda jävla fruktfluga i lägenheten.
- Sticka/pärlplatta

Min enda pengasplurge ska bli att åka ner till Malmö med Erik.

2009-10-14T23:47:00.003+02:00

jag har börjat ogilla tvreklam. allt sprattlande och blixtrande och överdrivet megaspex har börjat ge mig huvudvärk som en riktig a-dult. min barnsliga fascination för reklamer har nått sitt slut.

jag har kommit in i arbetet nu. lite grann iallafall. det finns många skitungar i denna utsträckta stad och ännu sämre "pedagoger" som ansvarar för deras uppfostran. jag har hittills blivit mordhotad tre ggr, sparkad i smalbenet 5 ggr, och blivit snorad/bajsad/kissad på fler ggr än vad jag kan/vill minnas. det är så klart samtidigt sjukt häftigt att hänga med barn regelbundet och bevittna alla små utvecklingar. mindre bajs och trotsighet hade dock varit trevligt.
ett trevligt faktum är dock att jag nu även är uppskriven som klasslärare åt låg/mellanstadiet samt samhälls-, engelska-, svenska-, syslöjd- samt hemkunskapslärare. Så det lär förhoppningsvis också bli spex.
--------------------------------------------------------

Det där skrev jag igår kväll. Hann aldrig publicera då jag och Martin är gamla, skröpliga och tuppar av vid kl 21.

Idag hade jag en rätt grym arbetsdag på ett lågstadie/fritids i bandhagen. Det var ju främst festligt för att snorungarna faktiskt kunde klä på sig själv och äta mat utan att gegga ner sig själva och hela sin omgivning först. Brandövning var det på morgonen till ungarnas stora fascination. Spännande! Jag blev även porträtterad av en fantastisk konstnär som heter Alva, jag hade en lång diskussion med tre sexåringar om hur naturligt det är att bli kär i både killar och tjejer och diskuterade pokemon med en kille som blev alldeles vördnadsfull när jag berättade att jag spelade original Pokemon Blue på gameboy när det kom ut. Sen la jag ner en hel del fina pärlplattor.

Den här veckan har Martin klippt en fin pojkfrisyr, jag har tvättat/manglat/vikt tills mitt tvättmaniska hjärta exploderat, vi har varit på pressvisning och sett In the Loop(rekommenderas varmt!) och vi har även kollat på Gudfadern-filmerna då jag är en helt oallmänbildad flicketös som aldrig haft någon att se filmerna med tidigare.

I helgen blev det även födelsedagsfest hos Mattias. Det blev mycket knark, aggressioner och meningslösa diskussioner om vem som egentligen har rätt att kalla sig fattig. Men även god dricka, fina diskussioner om kids som är bra, zombiefilmspepp, och allmän "överfylld-lägenhet"-kakafoni.
Det var skönt att kunna gå hem med Denise också. Vi delade en mjölig pestomezzaluna på väg hem och sen slutade det med att Denise sov på bäddsoffan då hon glömde kvar nyckeln hos Mattias.

All in all en finfin vecka. Med undantag för lite smsbråk, lägenhetsångest och generell mammabesvärlighet.
Martin spelar Mariocart. Jag är cheerleader. Fest.
Bilder kommer snart.