Besvärligt dygn. Sa farväl till Martin igår. Åkte hem, ringde mamma och hon skrattade när jag sa att vara lite nere. Drog till Marie Laveau. Försökte få i mig tårta, vara glad, osv. Gick inte. Behövde nog prata av mig, ta det långsamt men ändå vara med nån. Alla var dock på partyhumör. Åkte till den tomma lägenheten i Skarpnäck. Drog en klassiker och kollade på gilmore girls tills jag somnade för att döda all överflödig tankeverksamhet. Vaknade till Facebooks fapljud och spenderade för och eftermiddagen på att skypa med Martin när han mellanlandade i Köpenhamn. Jag älskar fanimig Skype. Trots buggarna och uppkopplingstjafset. Jag drog till Örnsberg sen och umgicks med far, magda och vanja. Vi tog oss en tripp till farbor M i Hässelby. Sen fick jag skjuts hem till Skarpnäck.

Jag hoppas det inte känns melodramatisk allteftersom. Jag hoppas att den där svidande känslan i bröstet beror på dålig kosthållning hellre än abstinens.

Martin har förresten en festlig blogg där man lär kunna följa hans Japanande.
Kalas: http://ohharrownicetoseeyou.blogspot.com

Jag har lyssnat på Turkmensk folkmusik idag. Rätt monotont, fast på det där roliga sättet.
Det tog emot att skriva det där. Ville mest avsluta utan att skriva om Martin. Jag är genuint ledsen och jag kan inte prata med någon om det. Kan inte ens skriva om det här, på riktigt. Alla är redan ledsna, behöver inte höra om min bortskämda sits. Behöver älta. Kanske borde ringa BRIS och låtsas att jag är 17.

Som jag sa innan. Hoppas melodramatiken avtar snart.