jag drömde hemskt igen. någon sliten stadsmiljö. korsa östberlin med slussen i sthlm. promenader som aldrig tog slut. ofrivillig fysisk närhet mot kalla stenpelare. svartsjuka. simhall. 7-11. kalla, fuktiga, mögliga gräsmattor.
jag vaknade hela tiden men fortsatte liksom ha samma dröm. som någon slags späkning.

det känns som att det är alldeles för kort tid innan jag åker till stockholm igen. för första gången.