dagen har varit..produktiv. avslutande. och lämnat utrymme för irritation/frustration. irritationsmoment #1:
folk(aka. rumskamrater) som lånar(alltså tar, utan att fråga först, och sedan behandlar som sin egen) min fina dyra termos från NK och rengör den så pass dåligt att den fått en relativt permanent, unken lukt av mögelost. och dessa individer har utöver det också glömt att öppna lockets lilla uthällningsgrej, så att det samlats en grön, snoraktig sörja i utrymmet inuti. det är även dessa personer som häromkvällen anklagade mig för att stjäla mat och sprit i huset. vilket. ja. är en helt annan sak.
en pet peeve som är återkommande. folk som kallar sig själva saker. inte för att kunna beskriva något, eller liksom göra det för att poängtera något annat. utan folk som bara säger att de är något. typ folk som påstår sig vara musiknördar. jag känner ändå en handfull personer som är ordentligt och genuint insatta i en viss genre eller grupp av genrer. nästan till den grad att man slutar tycka att det är gulligt eller coolt, utan bara lackar. och iochmed det så anser jag ändå att jag, som ickeinsatt, har lite koll på vad som definierar en tvättäkta s.k. musiknörd. en av de grejerna är ju att man uppenbarligen inte är någon nörd om man konstant behöver konstatera att man är det.
ack! eller folk som beskriver sig själva som litterära. inte litteraturintresserade, utan LITTERÄRA.

detta är ju då en slags fortsättning på hela mitt gnällande över fotointresserade som refererar till sig själva som renrasiga fotografer.
dock har jag upptäckt att titeln musiker är mer acceptabel att använda. kanske inte helt hundraprocentigt. typ om någon kommer fram och frågar dig vad du sysslar med, och du säger musiker när du egentligen lägger 70% av din vakna tid på att sälja dammsugarpåsar till småföretag via telefon vs. 3% på att spela wonderwall på din gitarr på hemmafester i farsta och plånka ihop halvkackiga "techno"låtar på din fula pc sent om kvällarna.
men ja, anledningen till att jag oftast ser det som ok, är väl mest för att praktiserandet av musik är mer engagerat än andra konstarter. det kräver en större portion av ens tid och hjärnkapacitet för att överhuvudtaget kunna utföras på en basal nivå.

men ja. sluta tro att ni är nåt.
på tal om det så har jag kommit fram till en slutsats. jag borde sluta berätta för folk vad jag gjort tidigare. folk förväntar sig att man har koll på läget och hjälper dem med skit om man nämner musikgymnasium, jobb eller universitetsstudier. jag kan INGENTING gott folk. det enda jag gillar här i världen är att ha dåligt sex med min hockeyälskande pojkvän, reality-tv, och Gyllene Tider.