Sköt upp på läsandet igen. Sitter kl 2 på morgonen, har mtv på i bakgrunden och lackar i en blogg. Det känns sjukt gymnasiet. Förutom att det bara är jag som blir arg om jag misslyckas nu.

Känner mig lite less. På saker som andra inte verkar kunna urskilja. Stör mig på hur man kan bli instängd i alla vidriga strukturer. Tvåsamheten och allt som medföljer. Den där vidriga exklusivitetsmentaliteten, som att varje par skapar sig en egen intern liten klubb, utan någon ärlighetsgrund, men en massa ulligt och gulligt bullshit för att övertäcka nojorna, avundsjukan och lekarna. Allt baseras så jävla hårt på någon djupt inrotad heteronormativitet. Det går liksom inte att bara älska någon längre. Det blir något slags episkt paradtåg varje gång.

På tal om mindre seriösa saker så har jag bara två orostankar. 1. hur jag ska bemöta grabben i föreläsningsgruppen som ägde mig hårt á la "makt åt queerhegemonier!" 2. varihelvete är skivorna jag beställde från cdon?