följande är en kärleksförklaring till datorn min.
du har aldrig strulat runt med flit. bara den där gången när torsten välte ett glas fanta på dig. men då var du mest förnärmad.
du ger mig den ultimata självständigheten. jag kan betala räkningar med dig, nå folk i hela vida världen via text/ljud/video, se filmer, höra musik, spela fåniga spel, göra fula bilder fina. hell, du kan tom ta bilder. Du kan spela in ljud och det kan kallas musik, du minns allt viktigt jag måste göra, jag kan läsa böcker via dig, jag kan få hatbrev genom dig. Du är dessutom nätt och lätt i vikten, inte för att det begränsar den värme du så kärleksfullt alstrar mot mina lår.

Idag fascinerades jag något enormt av all teknologi i min omgivning, så det kanske förklarar detta inlägg.