Blogspot leker snorunge och vägrar låta mig ladda upp fler Irakbilder. Ack. Ack!

Veckan sen jag kom hem från min nerkortade resa har gått bra. Lite händelselöst. Men bra.
Jag kom ju hem lagom smidigt till Stockholm runt kl 06:30 på fredag morgon. Jag släpade iväg min packning kommunalt hela vägen hem till fars lägenhet i Örnsberg, åt två riskakor med Kraft's processed cheddar cheese med två skedar coco pops från lådan och däckade på en madrass på golvet och fortsatte sova i 5 timmar. När jag vaknade drog jag till Medis för att överraska Martin genom att ringa honom när jag stod utanför, under the pretense av att jag befann mig i Irak, för att sedan knacka på och bevittna hans förvåning. Det gick så där. Som den kackiga lögnare jag är så pratade jag nervöst som fan, och fnissade som ett fån strax innan och efter jag knackade på.
Men det var ett lyckligt möte hursomhelst.

Under veckan träffade jag även Erik som hjälpte med att transportera min LPspelare hem till Martin. Lite halvt iallafall.
Jag återträffade även min första "pojkvän"/kärlek Erik Hammar för första gången sen juli 2004, då han befunnit sig i Amerikat, skaffat fru, barn, blivit exmormon, blivit soldat, dödat irakiska barn, skilt sig och skitit ner hela sitt 21åriga liv. Vi möttes på Mosebacke i sällskap av ett annat förtjusande ex, Karin och en föredetta vän till mig som jag introducerade till Erik back in 2004.
Stämningen var lite halvstel, Erik verkade full och smått misspepp, Emma verkade tycka att min närvaro var helt omärkbar och Karin var härligt omedveten om allting och pratade glatt. Jag drack East India Brown Ale och peppade hårt på det. Karin var så klart den enda som brydde sig. Efter en del artiga frågor om sysselsättning, lite förvirring om huruvida vi skulle tala engelska eller svenska och ett par "Men HUR HAR DU HAFT DET?" så fortsatte det bara med att jag och Karin pratade om allt möjligt skoj medan Erik inflikte med dumma amerikanska kommentarer.
Allt slutade hursomhelst med en lagom aggressiv diskussion mellan mig och Erik om journalistic integrity, betydelsen av fri dokumentationsrätt oavsett omständigheter och USAs ansvar i Irak. Erik blev arg, slängde ut ett par högljudda "Fucks" och spatserade bort som en tjurig femåring. Vi fann honom senare vid Klevgränd och jag kände verkligen att det var dags för denna exkursion att ta slut. Jag ringde Martin och styrde upp lite daglivsutflyktande och sa ett torrt förlåt till Erik och gick därifrån med en känsla av total befrielse.
Mycket av mitt och Eriks förhållande påverkade en massa skit i mitt liv, år efter att han åkte till USA och trots det har jag fortfarande haft kontakt med honom. Att träffa honom den kvällen och inse att han verkligen är fullständigt ur min världsbild och att jag verkligen inte har något intresse av att vara någon viktig för honom var verkligen en seger utan like.
Jag var nöjd. Jag är en sån hemsk människa. Men jag var nöjd.

Förutom det så har jag hängt lite med kidsen vid ett tillfälle, ätit billig pizza i kombination med att kolla på bra disneyfilm, åkt till Ikea, lagat snuskigt mycket mat i alla kvalitetsgrader och även åkt till en hippie-eko-trädgård som heter Rosenhill på Ekerö med Martins familj och superbästa brorsdotter Nathalie och plockat biggaråer.

Bra vecka. Trots att Martin har jobbat. Och att jag knappt fått träffa någon rolig.