Jag ska till Amsterdam iövermorgon. Jag har lyckats dra på mig en förkylning. Misär.
Men min iPhone 4 kommer i posten idag. Jag har inte köpt ny elektronik på tre år. Den materialistiska euforin är ändlös. Jag behöver byxor, kom jag på nu.

Jag lagade Pasta e Ceci häromdagen utifrån ett 70 år gammalt italienskt recept. Det var svårt att översätta men herre jösses vad gott. Det fancy namnet betyder egentligen bara kikärtssoppa med pasta. Men med vördnadsfullt kokt kikärtsbuljong som sedan får koka med kikärtor, tomater, en kvist rosmarin, färska lagerblad och en bit parmesanskalk, alltså änden på parmesanosten som inte går att äta. Efter att allt kokat glatt så tar man ut kvistarna, bladen och skalken och mixar allt till en slät soppa. Sen dumpar man i nykokt pasta och mer kokta kikärtor och serverar det med olivolja och riven grana padano. Det blev sjukt gott, sjukt billigt(jag spenderade max 20:-) och det blev grund för middag i fyra dagar. Topp!