Dag 02


Min Första Kärlek

Svår fråga. Jag var en sån där tjej som förstod mig på konceptet kärlek ganska tidigt. Sex också. Tvåsamheten var en stor grej. Den allra första personen jag deklarerade att jag skulle gifta mig med var Alexander, min kompis på dagis. Vi brukade svära högt i trädkojan utanför dagis tillsammans. Och med svära menar jag att vi skrek KISS och BAJS så högt vi kunde och fnissade våldsamt efteråt. Ack. En treårings nöjen.

Men nej. Min första kärlek var nog inte Alexander.
Min första kärlek gav mig bestående men. Han får därmed gå under pseudonymen... Eh... Harry. Det säger vi.
Det var en långrandig smärtsam romans. Jag var 14 och fast övertygad om att jag var helt oälskad. Han var 16, nördful och bra på att manipulera tonåriga tjejer med självförakt. Vi var officiellt ihop i tre veckor. Han fick mig att skaffa helgon. Det tog slut för att han hånglade med tre tjejer på ett lajv.
Året som följde bestod av bråk, slentrianmässigt strulande, och generell misär. Alltså: Efter att hångla upp mig, gick Harry iväg och hånglade med varenda tjej han mötte. Jag väntade tre meter bakom i tårar. Jag var klichéartat övertygad om att jag kunde ändra på honom. Jag var även en idiot. Men jag var ung. Vad gör man?
Hemskt nog började jag tro att otrohet var en helt ok grej. Jag började även lajva, klä mig i Blue Fox/Punkt Shop-utstyrslar och lyssna på Evanescence/Metallica/Just D. Toppenkul.

Den destruktiva relationen led mot sitt slut sommaren 2004, innan gymnasiet. Hans halvamerikanska mormonföräldrar bestämde sig för att skicka deras promiskuösa son till USA för att han skulle tvångsmatas lite amerikansk rättfärdighet(Ironin är stor. Läs vidare.). Dagen innan han drog så hade vi ett bråkigt/kärleksfullt farväl i ett stökigt radhus i Vallentuna. Ehem.

En rolig fotnot till denna berättelse: Jag har fortfarande kontakt med karln. Han har [sedan vårt farväl] lyckats bli av med oskulden, göra tjejen på smällen i samma veva, förskjutas av sin familj, gifta sig, få en son, gå med i amerikanska armén, slakta barn i Irak, skilja sig, drabbas av PTSD, bli semialkis, bli ett amerikanskt pucko, och även göra en ny tjej på smällen.
Jag håller fortfarande även kontakt med några av min sisters in arms. Alltså andra sårade tjejstrul. Vissa av oss refererar till hans hemska livsöde som karma. Men det kanske är för taskigt?

Här kommer en bild på mig från 2003, en vecka efter att jag skaffade Helgon. Man kan nästan se korruptionens frö i min underliga, försökssexiga hållning på Matteusskolans gård.