Saker jag sällan säger högt till folk:

Jag gillar inte spädbarn. Allvarligt talat. Mest ovärda levande organismerna ever. Efter kaniner. Och insekter. Det gör ont att klämma ut dem och sen är de passiva, stirriga bajs/kräks/saltvatten-maskiner i ett helt år. Jag älskar dock barn mellan 1-4 års ålder. Ungar mellan 10-12 är rätt storslagna de också. Om jag någonsin skaffar barn ska jag bara vara föräldraledig under de åldrarna.

Rumpor är kul. Jag har aldrig någonsin förstått det sexuella med bakdelar. Jag skickades en nakenbild på en rumpa häromdagen. Syftet var väl att göra mig kåt. Rumpan tillhörde en muskulös, annars fysiskt attraktiv människa. Bilden titulerades "Oh dear, it's my rear".
Kunde inte sluta skratta. Kunde inte onanera på vecka för att jag fick bilden i huvudet varje gång.
Förstår mig helt enkelt inte på rumpor.

Jag hatar när folk får jobb/lägenheter/gratisprylar via sina inflytelserika föräldrar. Jag intalar mig själv att man inte kan kontrollera sånt och att livet är hårt nog, men som dotter till en kommunalanställd och en förtidspensionär så blir jag fan lite irriterad när en bekant lyckas få jobb som AD/fotopraktik i USA/etc. Inte för att de har mad skills, utan för att pappa ringde sin kompis.

Nu vet internet allt det här. Nu slipper jag kanske exploderande mundiarré framkallad av total frustration nästa gång jag umgås med mina välmenande klasskamrater.