Udda grej det där med kärlek och sånt. Känner ytterst sällan ren kärlek. Det mesta känns nedsmutsat av något. Hemsk kemi, psykiska issues och sådant med min mor. Avstånd och övergivenhetsissues med far. Irritation med systrar och kusiner. Kvällar som denna känner jag ovillkorligt stor kärlek för vissa. Martin. Och därigenom hans familj.
Sen tvekar jag. För att jag är en sån smutsig person.
Kräver kärlek som jag bara sölar ner.
Tänker ibland att jag saknar något. Inser sedan att det är en längtan efter sammanhållning. Familj och kärlek. Undrar var den är någonstans. Hoppas sedan att den aldrig kommer.