Nu är Martin officiellt hemma. Lyckligaste veckan på hela året.

Inledningen gick smidigt. Inga missade bussar/tåg, ingen ångest, åksjuka på tåget eller något annat mardrömsscenario. Mötte M vid flygplatsen och det var episkt, förvirrat, etc. Det blev god mat vid hemkomsten. Pwesentz, tvättbollar och myspys.
Följande dag blev promenad, fika med Frida och en Hanekekväll som förvandlades till diskussioner om föräldrar i Nadjas nedsläckta lägenhet.

Måndagen bestod av M's errands på stan, lite letande efter en fin vinylspelare, tupplur och spelning med Thulebasen, Eagle Boston och Kim Ki O på Landet. Thulebasen var fint, Eagle Boston var fantastiskt och Kim Ki O var en extrem besvikelse. En så pass stor besvikelse att vi drog hem mitt under det och däckade vid 23:30(Martin pga. sin jetlag, jag pga. min onaturliga anpassning till hans jetlag).

Tisdagen var händelserik och utmattande. Drog till mor i Bagarmossen tidigt på morgonen för att fixa hennes dator, drog sedan till Rigoletto för att se Xmen Origins: Wolverine och Star Trek-filmen med M. Wolverine var underhållande och fånig, as is expected och Star Trek var till stor del helt fantastisk. Det var stundtals obehagligt att se Zachary Quinto(aka. Sylar från Heroes) spela Spock. Jag är fortfarande inte helt säker om hans skådespel var tillräckligt bra för att kunna sudda ut hans rätt stabila roll som blodtörstig psykopat with superduperpowers.
Efter filmbögeriet så drog jag till Bonniers Konsthall för att gå på vernissage, ta sönder gipsväggar och se Kitchen and the Plastic Spoons. Konstbögarna var jobbiga, vinet som jag drack gav mig en billig svältfylla(hade inte ätit sen kl 8) som höll en dryg halvtimme, väggarna var inte lika roliga som jag trodde, men Kitchen var däremot helt fantastiska. Jag hade noll koll på vilka de var innan, förutom smådetaljerna som Martin H drog för mig. Ni kan läsa/höra mer här. Men ack! Det var så jävla bra. Synthig postpunk som liksom fått mogna 28 år.

Onsdagen blev adulthood och konsumtion. Bank, barnmorska och en massa skivor. Jag och M tänkte dra till Skärholmen och handla billig mat men det blev fail. Vi drog istället till daglivs och bestämde oss för att styra upp lite redig mat, aka. en stor vacker sallad, riktig god, vältillagad pasta och tomatsås with all the trimmings och Nigella's fudge. Jag tyckte att det blev fantastiskt nomz men M var en bögig perfektionist och vägrade tycka att den var fantabulös.

Torsdag var ju så klart valborg, aka. picknickkalas. Spenderade hela morgonen på att styra upp Sverigetårtan och Japantårtan. M agerade peppcoach/barnvakt och såg till att jag inte förstörde hela grejen. Picknicken var mysig, men kall. Och inte så jävla fokuserad på picknickens syfte, alltså Martins födelsedag. Men ja. Vi drog hem till Lisas föräldrars digs vid sex-tiden, de har en nyköpt fin lägenhet vid Sabbatsbergs sjukhus, med självlysande sniglar på innergården och en brödrost som egentligen var ett rymdskepp from the outer rims of space. Jag insåg även att Lisa är en ypperligt snäll, rolig och fin person, trots att hon har the Starship Enterprise till brödrost.

Fredag var sex, choklad och <33, tätt följt av min mor, hemskheter och sedan lite semikommunistisk countrymusik vid zinken. Jag tog en långpromenad hem till M, tillsammans med Erik, efteråt. Vilket var abfab. Jag är så glad när Erik är pepp. När jag väl kom hem så var jag trött, hungrig och sjukt snurrig. M förvandlades till stålmannen och styrde upp den godaste soymeatball sandwich-en jag någonsin satt tänderna i, med tomat och ost och allt nomz man kan tänka sig. Jag minns att jag däckade lite halvt efter det.

Lördagen ägnades äntligen åt en visit i Skärholmen vilket var cozy x100. Vi köpte konstiga, billiga saker, glodde på begagnade möbler och skrattade åt sandnegermassorna. Ehem.
Vi kom hem och styrde upp en ordentlig indisk middag med Mutta Paneer(aka. mutta med ost. hawhawhaw), gott basmatiris, raita och vitlök&koriandernaan. Vi kunde inte få tag på paneer, trots de hjälpsamma typerna på 118 100. Så vi ersatte den lite motvilligt med halloumi, vilket blev överraskande gott, skulle nog tom. säga att det blev bättre. Så middagen var snusk och gott och sex i munnen. Det blev lite Family Guy och choklad från den gigantiska asken innan läggdags också.

Söndagen var vuxen som fan då jag och M drog till IKEA för att titta på/hitta en soffa åt honom. Det var mestadels velighet/ångest/irritation över att man inte var inredningsexpert, vilket kurerades lite halvt när vi började dregla över alla fina kök. Diskussionen om ett eventuellt Kökshem drogs även upp. Kökshemmet är alltså ett hem där man slår ner alla väggar och bygger ett gigantiskt stort, vackert och välutrustat kök, med en mindre säng/två schäslonger i ena hörnet för att man ska kunna sova. The idea of the century säger jag.
Sen åt vi godissnören lady och lufsen-style vid busshållplatsen, till omvärldens förfäran. Vi köpte lite pizza på lidl som blev middag och drog sedan till varsitt hörn av Vasastan. Martin skulle mysa med Lisa och jag skulle assistera min mor. Vid niotiden drog vi hem, åt snusk i mängder och såg A complete history of my sexual failures, som var sådär, men rätt trevlig att titta på.

Måndagen, den sista dagen, bestod av mys och ångestladdat jobbsökande med en peppande M bakom mig. M hjälpte mig styra upp mitt CV igen och var allmänt great/bäst hela dagen. Innan jag tog tåget hem så träffade jag Frida och pratade. Vilket var grymt. Det är så sjukt när jag tänker tillbaks på hur länge vi känt varann. Vi har liksom blivit vuxna tillsammans.

Men men. Den här veckan har varit så jävla bra. Martin har varit så jävla bra. Min kompis, partner i crime, redneck/retard/cookiepants, fellow foodzfantast och pojkvän. Mjarrh. Jag är så glad att han är hemma.
Snart kommer han till Skåne och vi ska somna/vakna jämte varann lite mer, skratta åt alla bönder, laga sån jävla god mat, se film, upptäcka Malmö, titta på Star Wars-paraphenalia, go nuts i fina lekparker, ligga i gräset, leka i mörkrummet och skrämma slag på/irritera mina huskamrater into oblivion.