Det blir ett till inlägg.

Nu när jag är hemma känner jag en tomhet. Som behöver fyllas med sällskap. Mina fantastiska kompisars sällskap. Och möjligtvis några stänk av hederlig dyr svensk alkohol.
Martin är en fantastisk kamrat i alla sammanhang, men om vi umgås mer än vad vi har gjort nu så kommer det sluta med att vi avslutar varandras meningar, börjar lyssna på Takida, går på Swingersfester och börjar ha på en stor gemensam tröja då våra höfter, av naturens kraft, växt ihop. Rädda oss.





Jag har även börjat söka jobb. Håller tummarna för att Expert vill ha mig. För Expert är världens bästa svennebutik.
Söker även lägenhet. På många sätt. Antingen så byter jag mamma trean mot två bra lägenheter, eller så byter vi till en stor snygg lägenhet som vi sedan kan byta till två ännu bättre lägenheter, eller så tar jag över fars tvåa i Örnsberg om han köper sin villa tidigare än vad jag förutsett, eller så skaffar jag en via en fixakontraktet sida, eller så fortsätter jag den misärfyllda rutinen av att studsa mellan mor, far och martin med ingen aning om vad jag äger/inte äger.

Egentligen vill jag bara baka goda saker som bagels, cupcakes, scones och madeleinekakor, och laga goda matlådor till min snart-inköpta picnickorg, dricka kaffe hela dagen, promenera runt i stockholm med fint folk i berusat tillstånd, plocka frukt från fina träd, koka sylt, klappa katter och slippa allt regn.
Jag vill att Frida och Mattias ska bli friska. Och att Becka ska bli ledig. Och att Erik ska komma hem från Metz. För när allt det händer så ska jag samla ihop alla fina kompisar, och vi ska dricka bubblig kall vuxendricka, äta god mat, ta fina bilder, spela fin och dum musik, skratta åt larviga saker, åh-a oss till gamla minnen och anekdoter medan vi sitter i torrt gräs i fint julisolsken.


Tänk er detta. Minus exen och de frånvarande extremveganerna.



Men det känns lite för utopiskt. Vi är aldrig ihopsamlade. Och Vi-et inkl. knappt mig längre pga. att jag befunnit mig i Skåne i ett år och glömt hur man umgås. Usch.

Imorgon ska jag iallafall köpa en kompaktkamera. Så att jag även kan filma och fota när jag är instabil och inkognito.
Jag ska även ta blodprov.
Sedan ska jag försöka köpa en lagom fin men subtil klänning att ha på mig när jag, Martin och hans föräldrar går på galapremiär för Tarantinos nya Inglourious Basterds. Den verkar sjukt jävla bra. Näzis and sötch. Jag och Martin försöker styra upp en eventuell ihopstötning med Tarantino då han är där och pratar. Vi tänkte smöra lite subtilt med varsin Pet Sounds-tygpåse och kanske orma oss förbi den stora massan av fans, paparazzifotografer och exploaterande reportrar för att ta en djup diskussion om filmkonsten i dagens sönderglobaliserade samhälle. Youtube, Harry Potter, mumblecore, traktor, balkongräcke, etc.
Vi får se om han låter oss jobba med hans nästa film. Det finns ju så klart en stor chans. Men ja. Vi får se.


Jag kan tänka mig att det blir lite så här.