Jag känner mig alldeles rastlös.

Igår hade jag födelsedagskalas. Vi åt tårta här på västgötagatan. Vi kollade på gamla filmer från gymnasiet och skrattade våldsamt. Sen åt vi middag på New Indian Garden vilket var enormt trevligt.
Efter det blev det en öl på Söderkällaren och sedan Mattias svartklubb i Solna. Tema: Äventyr i polartropikerna. Aka. slampiga babes i leopardbikinis, dragklädda killar i lösfransar och nördar i björndräkt. Det var en liten lokal och 90% av alla rökte. Det fanns bokstavligen ingen luft. Tidigare under kvällen kände jag ett visst röksug. Mest för att Frida rökte och jag mindes många stunder när vi rökte tillsammans. Men väl i lokalen så försvann suget. Jag blev askad på ett antal ggr(har tjusiga brännhål i min kavaj), bränd på fingret och astmahostig. Kidsen var de mest typiska stockholmskidsen. Självupptagna, enfaldiga och generellt otrevliga. Man blev trakasserad på toaletten, armbågad i solarplexus om man råkade stå i vägen och, som jag nämnde tidigare, misshandlad med cigaretter.
Estroboscorpio spelade vid 2-tiden. Folkmassan som köade för att komma in började bli våldsamma. Mattias började må dåligt så jag och Erik följde med honom hem till Västra Skogen. Hostade som en lungcancersjuk hela vägen. Min röst var i klass med Sue Collini.
Vi låg och pratade en stund på Mattias och Susannas säng, sen drog jag och Erik hemåt och pratade en del på tunnelbanan. Vilket kändes sjukt bra.

Hela söndagen har varit en underlig mix av panik, smärta, trötthet och frustration. Fascineras om och om igen av att alkohol och tobak och fester och sådant socialt umgänge verkligen förlorat all charm och lockelse. Det känns som att det borde vara en fas. För alla tycker ju att det där är kul. Förutom riktigt tråkiga människor som vill prata om deprimerande författare, politisk idealism och skränig, experimentell musik. Det är samma typer som gillar att kolla på Hanekefilmer och dricka vatten och dra hem innan 22. De kokar tråkiga linssoppor och äter rå morot till mellis. Ett mellanting känns helt otänkbart.
Det jag vill göra istället för att supa skallen av mig, röka sönder mina lungor och ha hjärndöda diskussioner om vem som haft värst spyfylla:

• Gå på bio och fika efteråt. En underskattad aktivitet.
• Baka bröd och äta det varmt med smör och honung.
• Ha årets första picnic, dricka kaffe ur en termos och äta leverpastejsmörgåsar.
• Ta jättemånga bilder på någon jag tycker om.
• Åka tåg med någon jag tycker om.
• Kolla på en säsong Gilmore Girls och anteckna alla popkulturella referenser jag kan snappa upp.
• Skaffa tatueringen.
• Dricka te på ett tvättäkta tehus
• Hänga med Nathalie och leva i ett leklandskap som består av roliga ljud, musik och osynliga kakor som man ger i present.
• Hänga med Martins familj. Punkt. Ingenting i denna värld är trevligare.

Jag fyllde år i torsdags också förresten. Det var en fin dag. Martin fixade pancakefrukost åt mig i sängen. Jag fick ett nytt DS-spel, en zester och en flavourshaker. På eftermiddagen gick vi och såg Alice i Underlandet som var fantastiskt fin. På kvällen beställde vi en cheesy crust-pizza från Pizza Hut och kollade på Pelham 123. 

Gah, jag blir less på denna ofrivilliga baksmälla och smärtan i armen och den oändliga rastlösheten. Jag hatar att jag vantrivs med det mesta och har det mest ambivalenta hemmalivet.