Fars lägenhet är för stor. Jag saknar min trånga, överfyllda etta med högt tak och spindelnät och krautväggar.

Svider fortfarande i halsen av dagens dödsvrål.

Jag är drömskt betagen igen. I sämst tänkbara person. Jag tillåter dagdrömmande iochmed att drömmandet vanligtvis leder till alldeles för höga förväntningar som senare krossas och förenklar rebound-processen.

Ser fram emot hösten tror jag. Sökte jobb idag som inläsare för engelska ljudböcker. Håller tummarna. Bryter tummarna.