Min dygnsrytm de senaste veckorna har varit lite så här:
Jag vaknar vid typ sjutiden varje morgon av att Martins pimpinetta 1.2osäng känns lite rymligare, jag hör lite plånkande från köket och somnar om. Vaknar sedan en timme senare av att Martin pussar på mig och jag fäller någon drömsk kommentar i stil med "bring me some blue, star-shaped cupcakes..." eller något förtjusande, gurglande halsljud. Martin ställer då mikrovågstimern på 30 min och drar till sitt vuxna bacontidningsjobb. Jag vaknar sällan när larmet piper. Men ändå.
Dagen fortsätter då med ett bra/dåligt avsnitt av någon festlig serie. Eller en film. Och frukost. Oftast ambitiösa. Kaffe, scrambled eggs, spexiga smörgåsar med underliga pålägg, juice, proviva, yoghurt, pancakes, gojibär, grönt te med mycket honung, etc.

Sen ger jag mig ut. Och söker jobb. Eller spenderar pengar på ost. Eller köper något onödigt att fylla Martins lägenhet med. Lyxkaffe, konstiga muggar, picnicutrustning, vinyler, etc.
Sen drar jag hem till Hanssonresidenset. Där matar jag katt, dricker läsk och kollar på Smallville.

Vid 16:30 tar jag pendeln hem till Västgötagatan och städar. Gör i ordning soffan, diskar, styr upp middag. Innan Martin kommer hem vid 17. Han tycker om renlighet. Men 30% av tiden så orkar jag nog inte göra allt det där jag nämnde innan. Diska tex. Jag hatar disk. Jag hatar diskmedel, intorkade rester, diskborstar och handduksludd på torkade glas. Ibland käbblar vi om min tendens att smutsa ner. Men det slutar oftast med en kram och ett sexskämt.

På kvällarna brukar Martin och jag laga spexig Mat. Jag skriver Mat med stort M med flit. Så ni vet. Det är oftast goda sallader med häftig ost, soppa med exotiska ingredienser från långbortistan, eller pasta med fantastisk hemlagad pesto som vi fixar med basilika från den lilla miniörtgården på balkongen, och till det kan vi ha varsin mozzarellaboll. Om vi är på lyxigt humör. Efterätt blir kanske en cupcake eller två. Ibland är vi lata och skedar ut jordnötssmör direkt ur burken med fingrarna. Medan vi lagar maten har Martin oftast en tendens av att vara blodsockervimsig. Lite yr, trött och laddad med festliga kommentarer. Sen när han väl får i sig maten så övergår det till gosig, glad och laddad med festliga kommentarer. Det är, så klart, att föredra.
Under middagen ser vi en bra film som han/vi har snott av hans föräldrar. Eller Family Guy. Eller så sitter vi och diskuterar. Och planerar. Londonresor, madrassbränning, inredning, Winston Churchill, Status Update Syndrome, den perfekta Tomaten, osv.

Vid 22 brukar Martin somna. Föredragsvis på mig, medan vi kollar på nåt dumt. Ibland också i sängen. Han snarkar. Men bara lite grann, på ett behagligt, rytmiskt sätt. Under den här tiden så skriver jag. I listform, i dagbok, till en osynlig kamrat, eller här. Vid 1-tiden lägger jag mig bredvid Martin. Då brukar han vakna och krama mig. Pussar lite på kinden. Gör ett ett par fina ljud. Andas lite varmt i mitt ansikte. Efter nästan exakt 23 minuter brukar jag somna helt.

Allt följer inte alltid den rutinen. Ibland går vi på kalas, eller klubb, eller picnic. Ibland repar Martin, kanske jobbar natt. Ibland sover jag hos Mamma. Ibland är jag på kalas ensam och kommer hem full och glad på morgonen istället. Men jag gillar verkligen rutinen. Den ändras nog säkerligen när jag får jobb och egen bostad, men den är förhoppningsvis ganska lik. Det är egentligen inte så mycket beroende på platsen eller tiden. Det är bara Martin som behövs.