Det här må låta bortskämt och alldeles förfärligt omoget för en någorlunda självständig 20åring, men jag önskar något innerligt att jag hade en bättre familj. Inte för att påstå att mina föräldrar är dåliga. Men jag börjar fasa inför julen eftersom ingen helg med min familj sprider någonsin någon lycka. Allt känns krystat. Med mor blir det alltid tjafs över vilken julmat som ska fixas och varför. Far fixar bara  jul för att syrrorna blir sura utan. Presenterna är oftast för tidiga/sena och består oftast av vita strumpor i kombination med hårda, smaklösa kontanter till saker som CSNskulder eller flyttbil. Vi har inte haft julgran sen 2003. Och sen det konkreta faktumet att trots all kärlek jag och mina föräldrar hyser för varann så kommer vi aldrig överens. Ever.

Så därför önskar jag att jag, likt en del av mina fantastiska svenskrotade vänner, också hade en lagom stor familj med sinne för julstämning, mat, tradition och dekoration att komma hem till på julafton. En familj som inte petar med matpriser, recept eller fetthalter. En familj som har ork och uppmärksamhet nog att styra upp en pysslig adventssöndag med julbak och rimstuga. En familj som kanske ger mig en hemstickad röd julkofta paketerad i riktigt omslagspapper i julklapp istället för en femhundring i ett forexkuvert till månadskortet. En familj som kan konversera över något annat än bantning/min ouppstyrda framtid/ryggvärk/pengar. En familj som tar saker som musik och dekoration och glädje som en seriös del av julfirandet.

Jag tror att jag fick för mig att jag skulle bli av med min konstiga blatteinställning till jul, avsaknad av traditionskänsla och brist på "riktig" familj när jag flyttade hemifrån, skaffade tvättäkta helyllesvenskar till kompisar, planerade in pyssliga adventssöndagar och blev ihop med någon som faktiskt har en trevlig, julpepp, festlig familj. Men icke. För julen är en exklusiv helg för familjen och alla som har ett blodsband till den, och om ens familj råkar suga på att fira jul så får man helt enkelt ta det och hålla käften.

Jag är bitter och otacksam. Nuff said.