Jag tänker på augusti 2008, andra all-nighter:n jag spenderade med Martin, när vi kollade på Gaslight på datorn vid den obelysta gräsplätten bredvid Stadshuset. Det var ruskigt kallt och vi satt riktigt nära varann. Filmens handling förlorade till kylan och vi drog oss därifrån innan filmen var slut.  Jag minns inte allt därefter, det var mycket promenerande/pratande. Men det slutade med att vi köpte falafel på Orontes kl 4 på morgonen, satt i Observatorielunden, lyssnade på musik och Patton Oswalt medan solen steg upp.

Det går liksom inte att förklara hur unik vår relation och vårt umgänge är ibland, tom. när allt är skit. 

Fy farao vad jag älskar den här ungen.