Jag har sett så mycket bra film den senaste veckan. På bio i synnerhet. Jag kanske inte faller in i kategorin Cineast men lite terapeutiskt känns det.
Och jag börjar utöka min biograffascism. Man måste fan hålla käft när man är på bio. Inget prassel, inga högljudda skratt, inget mumlande. Börjar tom. lacka på folk som precis rökt och som stinker svett, kaffe och tobak när de sätter sig bredvid en. Vi lever i en tid då deodorant och halstabletter kostar mindre än en liter mjölk och rökning under dagstid är ungefär lika häftigt som Counter Strike-kvällar och Jolt på Matrix vid Hötorget. Sluta lukta så jävla mycket era jävla hippies.
Men film är kul. Om man aldrig påminns om ens åskådarskap.

Fler saker jag vill ha i London:

En PoGoprinter
Grönt Earl Grey-te
En Mel Brooks-box
En Twin Peaks-box med snuskiga mängder extramaterial
Legend of Zelda: Phantom Hourglass till DS

Jag känner en underlig dragning till att skriva mer.

Häromdagen åkte jag pendeln ut till Sollentuna för ett jobb. Sollentuna är ett sånt ställe som agerat som bakgrund för många dramatiska besvärligheter i mitt korta jävla liv. Ellac som bodde där med sin ensamma, lite tårögda mamma. När vi var uppe till kl fem på morgonen och grävde runt i hans konstiga skivsamling med allt från world music till obskyra screamosjuor och lyssnade på Obstacle 2 medan vi låg på rygg i hans skitiga nittiosäng och fnissade för att vi hade bytt kläder med varann. Jag minns när vi hade filmmaratonturné med Martin H och vi råkade spilla apelsinsaft över hela golvet i vardagsrummet. Jag minns även när vi promenerade mot Sollentuna stn när jag skulle ta tvärbussen över till Jakan för min kusins födelsedagsfest, och han började prata om hur Henning och Kalle åt glass med honom vid midnatt på hans födelsedag, och att de hade vart rätt bra kompisar om det inte vore för vårt underliga förhållande.
Jag minns även saker ännu längre tillbaka. När vi handlade mat till Blodsbandlajvet på Willys i Häggvik, och bar allting hem till den stora buffliga killen i gruppen. Jag minns matlistan, och att Robin var där och Annas konstanta leende och min begynnande vänskap med Frida och att vi köpte en chokladkalender för 10 kr. En chokladkalender som jag och Robin hetsplundrade sista morgonen i bunkern på Blodsband.
Sen minns jag till sist när jag åkte dit med Erik Hammar på pendeln och hånglade osäkert när jag var 14 för att han skulle dra hem till Anna för att sova över och hångla med henne istället för mig. Jag minns mönstret på pendelstolarna tom. Turkost med blått och rött. Jag minns att jag var illamående och kär. Jag minns också en annan gång med Erik när vi var lite längre norrut på ett annat lajv och han hånglade med allt som rörde sig och tyckte att jag var snygg i min skira linklänning och lofthånglet och att han vägrade hålla mig sällskap genom skogen när det var mitt i natten och jag behövde dra min packning till andra sidan för att träffa mamma.

Östra stn är ett annat sånt ställe. Mitt sista minne är från när jag och Martin var där och promenerade. Jag saknar våra promenader lite grann.
Jag minns alla mina tågresor till Åkersberga. Resor som var nervösa till en början och övergick till trygga och sedan till outhärdliga. Jag minns hur jag alltid ville ha fönsterplatsen vid dörrarna. Jag minns när Kalle brukade hämta och lämna av mig vid stationen. Sen minns jag huset där han bodde. Kort hus med en sjukgymnast på bottenvåningen. Lägenheten vars lukt jag fortfarande kopplar till svenskhet. Den där kombinationen av kaffe, acotvål och enkel husmanskost. Jag minns hans sovrum och den lyxiga enochtjugosängen. Jag minns alla gånger han satt vid datorn och jag låg i sängen. Jag minns när vi somnade till Samson mitt i natten och sedan vaknade till Samson igen på morgonen. Jag minns Japantheraffischen som jag alltid stirrade på när jag inte kunde somna. Jag minns Lillian och hennes goda mat och hur varm hon var mot mig. Jag minns Västervik och alla bilder som togs. Jag minns Hackstabacken och Globen som inte syntes. Jag minns när allt var outhärdligt tråkigt i den lägenheten. Jag minns all musik jag lyssnade på som han hatade. Jag minns allt som han hade koll på som jag inte hade koll på. Jag minns alla bråk och alla oförstående stunder som slutade med ett halvdant förlåt. Jag minns alla hans dumma kompisar. Jag minns där mot slutet, när vi kollade på 2001 tillsammans i soffan och allt var bra ett litet tag. Jag minns när han ledsagade mig när jag spelade Twilight Princess på Gamecube första gången och att han inte orkade med mig efter 20 min. Jag minns när han gjorde slut första gången under kubträden vid KTH. Jag minns hans rädslor för allting och hur besvärligt jag tyckte att det var. Jag minns alla de långa samtalen på bänken. Jag minns när jag grät för att han hade råkat illa ut. Jag minns när vi pratade om att flytta ihop och det kändes sjukt flyktigt och långt borta, men att Kalle ändå verkade tro att det skulle fungera hur bra som helst.

Sen minns jag Kollo 2003. Bussresan som höll för länge. Alla vuxna, läskiga ledare. Sam som alla tyckte var snygg. Jerry, kocken i köket med tatueringar, som stötte på fjortonåriga tjejer och diggade min "rock"blandskiva med Eagles och AC/DC.

Jag minns när vi åkte till mina kusiner i Täby på somrarna när jag var liten. Det varma tåget och den långa promenaden från Täbycentrum. Jag minns när Shams var 17 och vi var i centrum och han skämdes för att visa sig med sin familj, så han gick alltid fem meter framför oss. Jag minns alla filmkvällar på mantalsvägen. De erotiska tavlorna. Vaniljglass med rosvatten. Jag minns Shams alla Warhammerprylar i källaren. Jag minns när jag och Nikoo loggade in på aftonbladets chatt och frågade killar om de var nasse, rasse eller kasse. Det tyckte jag var så kul att jag fick cola i luftröret när jag skrattade. Jag minns när vi såg The Shining-serien på tv och jag blev vettskrämd. Jag minns när jag snodde Nikoos Polly Pocket och skämdes jättemycket efteråt. Jag minns körsbärsträden, vinbärsbuskarna. Jag minns när Shams gav mig Pokemon Yellow innan vi åkte till Kanada och jag aldrig förstod varför han ens gillade mig(tjejbaciller and all).

Jag minns mycket som känns irrelevant just nu. Jag minns allt som är obearbetat.

Dagens bilder:

Idag har jag haft en rätt så perfekt dag. Vaknade i alldeles lagom tid för att fixa mig några lunchmackor, äta frukost, borsta håret, packa en vettig väska med allsköns välbehövda saker(DS, bok, block, cerat, kaffetermos, dextrosol, etc) och få på mig en lagom kreativ utstyrsel. Jag hann även med den tidigare bussen till skolan så jag hann dit i bra tid för att fixa mig en prima sittplats i salen. Lite vänster från mitten av mittraden.
Föreläsningen, som handlade om iscensättning/mise en scène, var helt fantastisk och mina anteckningar likaså. Jag avnjöt även lite gott kaffe från min termos under rasten.

Lunchen var händelserik, då en tjej i klassen som jag märkt av tidigare kom fram till mig i hissen och frågade rakt ut om jag var peppad på att se Citizen Kane, för hon var tydligen sjukt pepp. Vi fortsatte prata och åt lunch och hängde tills filmen började. Insåg att min nyfunna kamrat gillar film på exakt samma sätt som jag. Hon var behagligt allmänbildad och opretentiös. Kalas, tyckte jag. Under filmen drack vi mer kaffe från min termos och delade på en dextrosoltablett medan vi fascinerades av Citizen Kanes storhet.

Sedan blev det ett kort filmlånebesök på biblioteket och en trevlig promenad till slussen. När jag kom hem passade jag på att fixa min e-legitimation och skriva ner alla antagningsdeadlines och även fila på lite fotoidéer.
När Martin kom hem så fixades en bra middag och vi skrattade åt Helge Skoog i Halv Åtta Hos Mig såg sedan The Graduate, som jag ännu inte hade sett.
Nu ska vi kolla på Äppelkriget och jag känner mig inte helt anti-jobb inför imorgon. På eftermiddagen ska vi dra till ljud och bildarkivet och sedan umgås med Denise på Hellströms. Allt blir fest tror jag. Det blev kanske lite stelt och inte lika familjärt ömkande i det här inlägget, men så blir det när man har en bra dag och känner att få ner det på papper/en skrivruta i blogspot.

Jag har kollat igenom mina mappar den senaste timmen och insett att jag har en jävla massa episka bilder tagna av andra fantastiskt skillade människor ute i världen som jag sällan delar med mig utav. Här kommer ett smakprov.

Ur alla fina bloggar är mina favoriter de som ligger i inredningsgenren. Kanske för att jag inte har en helt egen lägenhet än eller för att jag känner mig alldeles för nomadisk för att kunna inreda ett hem. Och ingen annan verkar riktigt dela min smak. Men ja, Martin har bra smak, dont get me wrong, men han är mer för det stilrena medan jag uppskattar stök, prylar och lite trasighet när det gäller inredning.

Sen finns det så klart de ännu mer episka matbilderna. Den bästa sysselsättningen när man är för fattig för att laga något spexigt till middag.

Jösses. Mer imorgon!

Den mest händelserika dagen på länge. På ett bra sätt måste jag säga.

Jobb i Rotebro idag. Blev attackerad av en ägarlös vild schäfervalp, vrickade foten och blev kompis med tjocka tjejen i lågstadieklassen. Hon gillade "punk" och Nirvana. I loved her rebellious ass in other words.
Drack även en kort öl med min kusin Nikoo idag. Vilket var något startskott. Har verkligen saknat henne på något vis.
Sen talade jag med Erik på telefon vilket inte kändes sämst. Och kom hem till en färdiglagad middag och en varm, lite sjuk Martin.
Spontaniteten slog till så jag drog till Pappa Grappa och drack öl med Mattias. Sen drog vi till Wollmars. Och sen blev det en promenad. Det var så trevligt att känna att vi båda behövde prata. Om viktiga saker. Lite själviska saker också. Skratta lite. Lite allvarlig blick. Lite terapi helt enkelt. Otroligt värt.
Jag saknar min kamera hela tiden. En djup ångestladdad saknad. Som ett gammalt husdjur.

MEN! IMORGON!
Inget jobb och lite errands. Sedan god middag, wii-kväll och eventuellt lite karaoke i Solna.
På lördag kanske jag träffar Erik. Och på söndag äter jag lunch med min pappa.
Och nästa vecka blir det episk filmvetenskapsvecka med filmvisningar, intro, och föreläsning.

Jag är så pepp. Äntligen.

Nu kommer ett långt inlägg.

Jag har kollat sjukt mycket på Lie to Me de senaste dagarna. Tim Roth är så grym. Jag brukar sällan tycka att en dialekt är snygg, eller jo, jag hade en fas i gymnasiet då jag tyckte att småländska var riktigt hett, men ändå. Brittisk dialekt liksom. Största klyschan man kan tänka sig. Ack, ändå. Hans roll, Cal Lightman, den kortfula britten som alltid genomskådar allt. Hans lata arbetardialekt, drygheten, hans sinne för dubbelspel, åh... Så jävla bra.

Nu har jag inplanerat jobb i tre dagar. Det är ju skitbra, men jag mår ändå vidrigt. Det är lite som hemlängtan och känslan man får när man blivit bestulen på nåt. Ens tid, i detta fall.

NU NU NU. Fan vad jag använder det ordet. Och Jo, Liksom, Himla, Sjukt, Ju, Lite, Ack, Men ändå och en massa komman när det egentligen inte behövs. Minsann. Där kom ett nytt sånt ord man överanvänder. Lite som när Erik använde Onekligen like it was going out of style.

Idag var jag på filmhuset och skrev in mig på Filmvetenskapen. Sen skaffade jag mig ett nätt litet bibliotekskort och lånade kurslitteraturen. Motivationen började välla upp. Första veckan kollar vi på Marie Antoinette och Citizen Kane. Fest säger jag bara. Utbytte trevligheter med en blivande klasskamrat på bibblan. Martin såg lite skeptisk ut men jag tror att han mest var trött.
I eftermiddags sökte jag lite helg/sommarjobb också. Och fixade mina referenser. Sen ringde jag pappa och sköt upp på middagen imorgon. Jag ringde mamma också, och fixade lite internetgrejer åt henne. Sist städade jag och lagade middag till mig och Martin, så där i tid tills han kom hem. Vuxet värre.

Imorgon ska jag jobba på Sundbyskolan. Ett stort gäng skitungar sist jag var där. Men det kanske bara var högstadiet.

Statusuppdatering i mitt huvud:

Melody Lovelin är officiellt inte glad längre.

jag och martin har nu köpt våra Londonbiljetter. det blir 1-7 februari.

min inköpslista än så länge:

-nigella dvder och böcker
-crumpets
-cadburys chokladdoppade kaffebönor
-flytande vanilj och lönnextrakt
-karamellfärgspastor
-diverse andra böcker, skivor och dvder i fina upplagor som inte går att få tag på i svea rike.
-god cheddar och ponir, som förhoppningsvis tål en flygresa.
-koffeinfritt svart te, och Celestial Seasonings-te
-billig sv/v- och polaroidfilm
-vegetabiliska bacon bits
-sweet smoked paprika powder

ja. jag gillar mat.

uppdatering kanske.

julen var fantastisk. vi var hemma hos martins föräldrar under både julafton och juldagen. episk mat, fina julklappar, brädspel, bra film, karl-bertil och en uppspelt Nathalie.

nyår blev en besvikelse. misär och besvikelse. sämsta natten hela 2009. ending it with a bang.

2010 blir grädde, smör, filmvetenskap, portfoliobygge och förhoppningsvis ett helgjobb också.

avkortat nyår. 

2009: året som avslutades med falsk vänskap, en verbal armbågning i ansiktet, självhat, ett ambivalent förhållande, föräldrar som uttryckligen vägrar bry sig, inga pengar, inget hem, inga ambitioner och ett lagom inrotat självhat som inte släpper taget.